90års kalas på lunchen...

Sov som klubbad i egen säng inatt (kom hem efter en dryg vecka i Umeå igår) Det var riktigt mysigt att komma hem till varm bastu och färdiglagad mat efter bastun! (kändes som att Gubben min kanske hade saknat mig lite:)

Annars har man ju blandade känslor eftersom det har blivit svårare och svårare att säga hejdå i Umeå...Nu for Tilda till dagis - glad i hågen eftersom hon trivs så bra där - så jag fick kämpa med klumpen i halsen och se glad ut när jag kramade henne innan hon gick , medveten om att jag ej skulle vara kvar när hon kommer hem...Jag vet att jag inte borde klaga som har det så fint med barn och barnbarn ...men...önskar jag hade dom nära...JÄMT!!

Idag var det alltså jobb som vanligt , dock 10-17 dag men jag jobbade 9-18 och tog en 2tim lunch för att hinna till Hilja och gratta henne på 90års dagen.

Hon har ju alltid varit som en "extramormor" för mig...Min mormor dog när jag var 13 men Hilja var gift med min morbror Ossi tills han dog 1,5år innan Jenny föddes och jag har tillbringat de flesta av mina somrar i deras stuga i finska Vojakkala ( mittemot min mammas hemgård där min andra morbror bor) Hiljas barnbarn Virpi och jag har haft mycket roligt tillsammans då vi träffades i Vojakkala varje sommar.

Och när sedan morbror Ossi dog så var Hilja barnvakt åt Jenny första året då jag började jobba 9-13 varje dag på ICA Innala efter min mammaledighet.För oss var hon guld värd och hon själv ville ha något att göra för att orka gå vidare... Tänk att det är 23 år sedan!! (känns som några år...

Det var så kul att hennes dotter Sirpa och hennes man Lasse hade ordnat kalas för henne och att så många hade kommit för att gratta henne. Det är bara att hoppas att man själv är så pigg när man är 90år!

Grattis Hilja 90år

Innan jag slutar för idag så ska jag lägga in en bild på ett annat födelsedagsbarn - han blev 1år i går...

Grattis Melker 1år i går

Sorry Jenny - vet att du inte gillar min "punkar bild" på Melker och jag lovar att jag ska ta fina 1års bilder på honom i helgen :)

Nu lite mys i soffan med Moa och Melker (Gubben är på hockey - var sugen att gå själv också men nämntes inte lämna vovvarna när jag jobbat idag) Suss Gott på Er...

Vilken gåva...Mormor igen !

Har haft så fullt upp så jag inte har haft tid att uppdatera men...

Har varit här i Umeå sedan i Måndags då jag susade iväg eftersom Jenny hade värkar )vilket visade sig vara falskt alarm då värkarna avtog...

Kände att det var lika bra att stanna då hon i alla fall senast skulle sättas igång på Torsdag. Och Jenny sa att det är skönt att slippa tänka på hur det blir med Tilda tills jag hinner hit ( även om dom har turen att ha ett bra skyddsnät) Dessutom är det härligt att umgås med Tilda och få henne att tänka på annat nu när mamma och pappa har mycket omkring sig. Och man ser att hon älskar uppmärksamheten :)

Det blir mycket : -Mommi kom... Dessutom har jag försökt aktivera Molly och Izzie varje dag med promenader.Har nog varit en rolig syn då jag även varit ute med vagn och 2hundar samtidigt - och Izzie sliter som en galning!!

Efter att värkarna avtog på Mån ( och dom varit in och kollat att allt var bra) så har Jenny bara haft en molande värk och lite sammandragningar - och en massa värk av foglossningarna...

Nåja då kom Torsdag morgon och som avtalat ringde Jenny 07.30 och fick då veta att det blir uppskjutet till Fredag. Det blev jobbigt efter att dom laddat med sömn och förberedelser till Tors.

Fredag morgon skjutsade jag och Tilda dom till förlossningen ... Jenny sattes i dropp efter 11.00 nån gång och 17.14 föddes lilla Theo 54cm lång och han vägde 3985gram. Allt hade gått bra (trots att han hade navelsträngen två varv runt halsen) och det kändes skönt att andas ut efter lång väntan - även för mig - har haft " mommovärkar" och mommotankar om "allt som kan hända så nu känns det bra. Bara jag får se dom båda - Jenny har hart en sådan huvudvärk hela dagen så dom ska kolla det i kväll - man kan ha det efter förlossningslindring men narkosen har inte lyckats få till det som dom tydligen brukar kunna om det beror på det...Anton är kvar där så jag väntar på att få höra mer när han kommer.(pappor får inte sova där)

Theo har spytt fostervatten nägra gånger men mår bra och har sovit hela natten förutom matpaus. Eller som Anton sa : - Äter, sover ,skiter och fiser - så det är väl ett bra tecken :)
Annars påstår Anton att han ser precis ut som Tilda när hon föddes...Lika mycket hår också tydligen...

Vilken lycka och gåva det är att få uppleva det här att få bli mormor igen...Det går inte att beskriva lyckokänslan av att få älska och vara älskad av sitt barnbarn - det är så helt otrolig känsla...Tilda är specialist på att få mig att skratta och den här veckan har förlängt mitt liv med flera år...Ett exempel: Jag skulle klippa hennes naglar en kväll och det tog lite tid då jag var rädd att klippa för mycket...Så när hon började bli lite otålig så sa jag :- Jag är snart klar. Då sa hon varje gång jag tog tag om ett finger: -Är du klar? (med världens sötaste röst och finurlig min - och när jag skrattar så jag skakar och inte kan klippa så fortsätter hon fråga samma sak ett bra tag till ... Helt ortoligt att en tjej som inte fyllt 2år verkligen kan skoja som hon gör!!
Eller som när jag bytt på henne och hon på några minuter säger: - Bajs! Och jag säger: - Har du , mommo bytte ju nyss - får jag titta? Och hon säger med en spjuvermin: - Skoja mé Mommi...
Och nu kommer det en spjuver till :)

Nu ska vovvarna få mat och sen är det nog sovdags...Saknar dock Gubben , Moa och Melker

Natti, Natti...

I väntans tider...

Nu låter det som att det är jag som är gravid - och i och för sig känns det lite så (ler) - för jag har också väskan packad och bilen tankad!!

Jennys och Antons lilla Theo är ju beräknad till den 22:a men hon har haft rätt mycket förvärkar och har rätt tungt nu med foglossning och lite nattsömn då hon har svårt att ligga el. sitta längre stunder så det känns som att det skulle kunna vara dags när som helst... Och när hon ringer så sätter jag kurs mot Umeå för att vara med Tilda så Anton får vara med Jenny.

Och man ÄR ju lite gravid när ens barn är det(ler) Det ska i alla fall bli skönt när väntan är över och man kan njuta av lyckan att bli mormor igen...

Har annars varit rätt upptagen med Mamma och Pappa och deras kamp att få flytta till Lundens äldreboende. Har varit naiv och trott att när den dagen kommer att dom känner att dom inte orkar bo själv så löser det sig naturlgt...men vilket uppvaknande!!

Haparanda Kommun säger sig inte ha någon kö , alla som har behov får plats inom en vecka! MEN vad dom inte säger är att det ÄR DOM SOM BESLUTAR VEM SOM HAR BEHOV!! Och om dom anser att en person inte har behov SÅ FINNS DET JU INGEN KÖ !! (Fiffigt va??)

Mamma som är 85år - reumatiker med hjärtproblem,yrsel m.m är sängliggande av och till. Då hon har bättre dagar kan hon ej ta sig ut själv eftersom dom bor i en HSB lägenhet utan hiss . Då hon har yrsel och darrningar i benen och faller då och då så är vi livrädda att hon ramlar i trappan - i hennes ålder vore det katastrofalt! Pappa är 83år och har staplande gång pga dålig rygg och problem med knäna. När mamma ramlar så försöker han hjälpa och DET kan gå illa...

Men Kommunen menar att dom ej är i nog dåligt skick för att få komma till Lunden!!

De kan få hemtjänst - men det är ju inte det som är problemet - utan det att dom vill bo på bottenplan el. ha hiss för att kunna sitta ute och kanske prommenera lite på gården under bra dagar!! Vi barn hjälper ju till med mycket men har inte alla rätt till ett värdigt liv och försöka klara sig själv så gott det går??

Dom vill känna sig trygga med personal i huset men ändå ha egen lägenhet och frihet och kunna äta i matsalen då dom inte orkar laga mat. Och nästan det viktigaste - umgås med andra människor när man vill och orkar! Har man betalat skatt i hela sitt liv så borde man ha rätt till ett så bra liv som möjligt i deras ålder!

Pratade med en kvinna som jobbat 17år inom hemtjänsten och hon berättade att det är så sorgligt att se när många sitter i sina lägenheter ensam utan möjlighet att vara ute - och maten smakar inte när man får sitta och äta i ensamhet!! Hemtjänsten är så stressad och hinner bara leverera mat och titta till dom - inte stanna en stund...
Gudskelov har mamma och pappa varandra än så länge!

Nu har vi överklagat beslutet till länsrätten och hoppas på kloka människor med vanlig mänsklig empati bland beslutsfattarna!

Man blir SÅ TRÖTT av att behöva kämpa för det självklara!! Det är nog hemskt att behöva se sina föräldrar bli äldre och tappa orken men att dessutom upptäcka att åldringsvården inte fungerar är skrämmande.

Så min sinnesstämmning pendlar mellan glädje över ett annars lyckligt liv med man , barn och barnbarn , föräldrar och syskon och goa arbetskamrater och vänner (+ mina älskade fyrbenta)omkring mig i min trygga kokong - och däremellan över ilska och frustration över hur man ska behöva kämpa för att ens föräldrar ska få det självklara - lagad mat ,hjälp vid behov, handikappanpassat , möjlighet att ta sig ut själv och ett socialt och värdigt liv.

Såja...nu har jag fått lätta på trycket lite... Nu blir det en kopp te och Amelia i sängen...Natti, Natti...

Den här bilden tog jag från köksfönstret i morse...första gången jag såg svanar i vår vik. Dom stod i rad på isen som bildats ett par nätter innan...antagligen på väg söderut...