Är ledig idag och började morgonen med att ta tag i det svåraste...ringde till Veterinären och bokade tid Torsdagen den 28e kl 15.00...Det är då som Moa ska få somna in.
Hur jobbigt det än är så är det ett steg mot att må bättre - det är så vi måste se det...Vetskapen om att det kanske måste bli så har funnits länge, egentligen började funderingarna redan förra sommaren då Moa bet grannen i fingret. Fram till dess fanns det hopp om att hennes rädsla för allt och alla skulle kunna bli bättre.Men efter den oprovocerade attacken mot Izzie förstod vi att det inte går mer...Den ev. omplaceringen har jag försökt vänja mig vid , mest för att Jenny trodde att det kunde vara möjligt för henne att ändra beteende hos en annan ägare...men i mitt hjärta tror jag att det snällaste mot Moa är att få somna in...Hon fyller i alla fall 6år i april och har svårt för att lita på främmande.
Hemma med mig ,Micke och Melker är hon underbar - men vi kan inte riskera att någon - kanske barnbarnen - råkar illa ut. Att ta sådana här beslut är så fruktansvärt svårt - det är svårt att se klart och objektivt när det gäller ens egen hund då det är så mycket känslor med... Moa har nog fått en extra stor bit av mitt hjärta just för att hon är som hon är och jag har lidit med henne då ingen ser hennes fina sida eftersom hon beter sig som hon gör bland främmande.
Så nu har vi en dryg vecka på oss tillsammans , vi får försöka ta vara på den och samtidigt mentalt försöka förbereda oss för det oundvikliga... / Cathi
Jobb, jobb, jobb...
12 år sedan