Dagar med Barnbarnen...

Bästisen Melker

Har nu varit sjukskriven för min eländiga rygg sedan den 2/3 och det verkar fortsätta ett tag...

(förhoppningsvis ej som sist) det blir rätt tråkiga dagar hemma - tur man har Melker som sällskap :) Det är nästan som att han fattar att jag är lite nere och hämtar sin tuggis och ligger i min famn och tuggar...Han är så kelig.

Springer rätt mycket på Fysioteket - har behandlingar hos Riku och försöker även vara 3ggr./vecka

och träna lite lätt. Har haft Tarja som övervakat för att se att jag inte gör något tokigt. Har dock backat LITE i träningen , vissa moment får vänta , då jag blev sämre ett tag...Man vill så gärna prova och skynda på men det gäller nog att ha tålamod...OCH inte sluta träna när man fått ryggen i bättre skick !!! Problemet för mig är ju att jag inte kan stå länge , sitta länge , ligga länge eller gå länge utan måste försöka varva allt detta. Stå är värst och på natten är värken jobbig men med värktabletter går det rätt bra...

En ljuspunkt var att Jenny och barnen var här en vecka och även om man grämer sig över att inte kunna lyfta eller leka allt med Tilda så var det så mysigt att ha dom här. Man kan ju trots allt läsa och mysa bl.a med ryggen paj :)

Sedan var vi i Umeå Fre- Mån , åkte dit med två bilar och så fick dom behålla min där - jag kör med pappas bil här. Micke fyllde år på Lördagen och blev uppvaktad på morgonen i sängen och på Söndagen var vi till Leos Lekland (jättestort) - så Micke och Jenny fick leka av sig med Tilda. Theo trivdes i vagnen så jag var i fiket och det gick bra. Jag kunde ta det lugnt och ändå se rätt bra. Micke kutade nog runt i tre timmar och han var helt slut (även om han inte skulle erkänna det :) Anton var ju på spelresa så vi hann inte träffa honom alls. Han har haft mycket spelresor nu och det var därför som Jenny och barnen också var i Happis en hel vecka.

Nu ser jag fram emot Påsken då alla kommer hem igen :) Lägger ut lite bilder på nära och kära - varsågod ...

Älsklingarna

Pippi Långstrump x2

Tilda och theo tillsammans vid matbordet 1:a gången

3 Älsklingar

Tilda grattar Moffa och visar kortet hon gjort med glitterpenna :)

Livets gång...

Mamma och Hilja


I förrgår Torsdagen den 11 Mars somnade min "andra mormor" Hilja in efter att ha fått en hjärnblödning då hon ramlade från sängen hemma i sin lägenhet.

Hon fyllde 90 år i höstas och bodde hemma (med hemhjälp) ända in till slutet så på nå´t sätt så känns det att hon fick sluta värdigt.



Hon har varit gift med min morbror Ossi som gick bort redan innan Jenny föddes men har alltid känts som en extra mormor då min egen mormor gick bort när jag var 13år.

På somrarna har jag varit flera veckor i deras sommarstuga så länge jag kan minnas och alla jular har vi firat ihop även om jularna ej blev detsamma för Hilja efter att Ossi dog natten mellan julafton och juldagen. Efter den julen så var det många nätter som Hilja hade svårt att sova så hon kom till mig på kvällarna och ibland hade hon redan försvunnit på morgonen när jag vaknade.Hon hade lite lättare att sova med sällskap...Då bodde jag i min första 1:a och jobbade på ICA Innala - det känns som att det inte är så länge sedan...



Då jag började jobba efter mammaledigheten med Jenny så var det Hilja som kom och tog hand om Jenny 4tim/dag. Då jag kom hem sa Jenny att Hilja säger att hon är " Kiitti tyttö" :) (kiltti tyttö - snäll flicka)



Dom sista åren har varit jobbig då vi varje år haft någon av våra släktingar som lämnat oss och jag kommer att sakna Hilja -och har så många minnen med henne från hela min uppväxt...





Är fortfarande hemma med mitt diskbrock och försöker verkligen göra allt vettigt den här gången. Stannade hemma själv redan innan läkarbesöket och går på behandling 2ggr/vecka hos Riku och nu har jag tränat med Tarja 2ggr/vecka. Får göra lättare övningar under uppsikt för att stärka musklerna runt ryggen. Ligger även i sträckbänken nästan dagliogen och har själv varit och repeterat övningarna vissa dagar utan Tarja. Idag ska Tarja visa bra övningar med boll till sin karl som också har diskbrock och då har hon bjudit in mig att komma och lära mig så jag åker in till Fysioteket 12.00 idag också.



Kan känna att det känns bättre en stund då och då men om jag varit på benen en längre stund så blir det en jobbig kväll och framförallt natt. Äter Pronaxen på dagen och Tramadol på natten och eftersom Tramadolen finns i kroppen upp till 48tim så är det svårt att veta hur ont jag har UTAN tabletter. Tyvärr har jag fått hudutslag av Pronaxen (vanlig biverkning) hade en stor blemma på kinden som jag fick bort med Calmance till slut men nu har jag samma på ögonlocken så jag måste be om annan sort vid återbesöket... Var med Lena till "Gränsen" för att käka lunch hämta en klänning på Lindex och det var så skönt att "lufta på sig" - men den kvällen och natten hade jag riktigt ont så det tål inte att vara igång utan att ligga och vila emellanåt..



Men trots allt så är det inte lika illa som sist då jag hade värk hela tiden...men är övertygad om att om jag tagit det lugnare sist och ej besökt naprapaten så hade jag kanske klarat mig lindrigare. Men då hade jag ju panik eftersom jag ej blev sjukskriven och jag tog en semestervecka eftersom det inte gick att jobba...Nu är det ju lättare då ryggen är plåtad och det finns" bevis"...



Förhoppningsvis är jag tillbaka på jobbet och "fit for fight " snart igen...Kram...Cathi

Mammasyndrom:::

Varför ÄR vi mammor alltid så krävande när det gäller oss själva? Vad vi än gör så är vi sällan eller aldrig nöjda med oss själva...

Vi tar hand om våra barn , våra förhållanden (både man och vänner), våra jobb, våra hem m.m.
Men för det mesta har vi dåligt samvete för saker som vi INTE hinner med... Eller tänker att vi BORDE ha gjort saket och ting annorlunda...

Man blir LITE snällare mot sig själv när man blir äldre men fortfarande hänger det där dåliga samvetet kvar ...
Egentligen tror jag att vi gör vårt bästa - just då - i den aktulla frågan.
vi är dåliga på att berömma varandra MEN vi är URDÅLIGA på att berömma oss själva och faktiskt tycka att vi gjort något riktigt bra!!

Jag tror inte män gör detta - jag tror inte att män dras med detta ständigt dåliga samvete.

När ska vi kvinnor bli lite klokare och redan som unga mammor förstå att vi gör ett FÖRBASKAT BRA JOBB och att vi faktiskt är dom bästa Mammor våra barn kunnat få - för ingen annan hade kunnat älska dom som vi gör!!

Så...Nu har jag skrivit av mig lite (ler) Ha en bra dag alla underbara mammor :))