Nu låter det som att det är jag som är gravid - och i och för sig känns det lite så (ler) - för jag har också väskan packad och bilen tankad!!
Jennys och Antons lilla Theo är ju beräknad till den 22:a men hon har haft rätt mycket förvärkar och har rätt tungt nu med foglossning och lite nattsömn då hon har svårt att ligga el. sitta längre stunder så det känns som att det skulle kunna vara dags när som helst... Och när hon ringer så sätter jag kurs mot Umeå för att vara med Tilda så Anton får vara med Jenny.
Och man ÄR ju lite gravid när ens barn är det(ler) Det ska i alla fall bli skönt när väntan är över och man kan njuta av lyckan att bli mormor igen...
Har annars varit rätt upptagen med Mamma och Pappa och deras kamp att få flytta till Lundens äldreboende. Har varit naiv och trott att när den dagen kommer att dom känner att dom inte orkar bo själv så löser det sig naturlgt...men vilket uppvaknande!!
Haparanda Kommun säger sig inte ha någon kö , alla som har behov får plats inom en vecka! MEN vad dom inte säger är att det ÄR DOM SOM BESLUTAR VEM SOM HAR BEHOV!! Och om dom anser att en person inte har behov SÅ FINNS DET JU INGEN KÖ !! (Fiffigt va??)
Mamma som är 85år - reumatiker med hjärtproblem,yrsel m.m är sängliggande av och till. Då hon har bättre dagar kan hon ej ta sig ut själv eftersom dom bor i en HSB lägenhet utan hiss . Då hon har yrsel och darrningar i benen och faller då och då så är vi livrädda att hon ramlar i trappan - i hennes ålder vore det katastrofalt! Pappa är 83år och har staplande gång pga dålig rygg och problem med knäna. När mamma ramlar så försöker han hjälpa och DET kan gå illa...
Men Kommunen menar att dom ej är i nog dåligt skick för att få komma till Lunden!!
De kan få hemtjänst - men det är ju inte det som är problemet - utan det att dom vill bo på bottenplan el. ha hiss för att kunna sitta ute och kanske prommenera lite på gården under bra dagar!! Vi barn hjälper ju till med mycket men har inte alla rätt till ett värdigt liv och försöka klara sig själv så gott det går??
Dom vill känna sig trygga med personal i huset men ändå ha egen lägenhet och frihet och kunna äta i matsalen då dom inte orkar laga mat. Och nästan det viktigaste - umgås med andra människor när man vill och orkar! Har man betalat skatt i hela sitt liv så borde man ha rätt till ett så bra liv som möjligt i deras ålder!
Pratade med en kvinna som jobbat 17år inom hemtjänsten och hon berättade att det är så sorgligt att se när många sitter i sina lägenheter ensam utan möjlighet att vara ute - och maten smakar inte när man får sitta och äta i ensamhet!! Hemtjänsten är så stressad och hinner bara leverera mat och titta till dom - inte stanna en stund...
Gudskelov har mamma och pappa varandra än så länge!
Nu har vi överklagat beslutet till länsrätten och hoppas på kloka människor med vanlig mänsklig empati bland beslutsfattarna!
Man blir SÅ TRÖTT av att behöva kämpa för det självklara!! Det är nog hemskt att behöva se sina föräldrar bli äldre och tappa orken men att dessutom upptäcka att åldringsvården inte fungerar är skrämmande.
Så min sinnesstämmning pendlar mellan glädje över ett annars lyckligt liv med man , barn och barnbarn , föräldrar och syskon och goa arbetskamrater och vänner (+ mina älskade fyrbenta)omkring mig i min trygga kokong - och däremellan över ilska och frustration över hur man ska behöva kämpa för att ens föräldrar ska få det självklara - lagad mat ,hjälp vid behov, handikappanpassat , möjlighet att ta sig ut själv och ett socialt och värdigt liv.
Såja...nu har jag fått lätta på trycket lite... Nu blir det en kopp te och Amelia i sängen...Natti, Natti...
Den här bilden tog jag från köksfönstret i morse...första gången jag såg svanar i vår vik. Dom stod i rad på isen som bildats ett par nätter innan...antagligen på väg söderut...
Hittade även en höstbild på Rumba- Gammal och grå bland alla höstfärger...men lekfull ända in i slutet.
Här står Moa och Molly i vårsolen -skulle inte tro om man inte visste att det var så otroligt jobbigt just den första våren efter Rumbas död då dom bara slogs.
