Mammasyndrom:::

Varför ÄR vi mammor alltid så krävande när det gäller oss själva? Vad vi än gör så är vi sällan eller aldrig nöjda med oss själva...

Vi tar hand om våra barn , våra förhållanden (både man och vänner), våra jobb, våra hem m.m.
Men för det mesta har vi dåligt samvete för saker som vi INTE hinner med... Eller tänker att vi BORDE ha gjort saket och ting annorlunda...

Man blir LITE snällare mot sig själv när man blir äldre men fortfarande hänger det där dåliga samvetet kvar ...
Egentligen tror jag att vi gör vårt bästa - just då - i den aktulla frågan.
vi är dåliga på att berömma varandra MEN vi är URDÅLIGA på att berömma oss själva och faktiskt tycka att vi gjort något riktigt bra!!

Jag tror inte män gör detta - jag tror inte att män dras med detta ständigt dåliga samvete.

När ska vi kvinnor bli lite klokare och redan som unga mammor förstå att vi gör ett FÖRBASKAT BRA JOBB och att vi faktiskt är dom bästa Mammor våra barn kunnat få - för ingen annan hade kunnat älska dom som vi gör!!

Så...Nu har jag skrivit av mig lite (ler) Ha en bra dag alla underbara mammor :))

60 års kalas...

Först och främst: Grattis Gitta på 60 års dagen

Födelsedagen var igår den 23:e och firades hemma hos syrran bland nära och kära... Vi passade även på att ta ett familjefoto dagen till ära...

Just nu är jag hemma från jobbet för att ta det lugnt med ryggen. Vågar inte stå långa dagar eftersom det känns ner efter benet när värken blir värre och jag är så djäkla rädd att hamna i samma elände som sist - alltså diskbrock!

Jag tror att det är den andra buktningen som känns nu men eftersom det ej är lika hemsk värk så tror jag ej att den brustit...Det värsta är att jag ej hittar någon ställning för natten som känns smärtfri - vore så bra att ryggen fick återhämta sig på natten...Testade Tildas TV stol förra natten för att få 90graders vinken under knäna men det funkade inte. Får helt enkelt varva att gå och ligga platt på golvet och undvika stå el. sitta - så det blr korta sittningar vid datorn , suck.

Gubben har endagsjobb i Stockholm - han åkte med första flyget och kommer ikväll- skönt. Man är som ungarna när man är dålig - man vill ha sällskap :) Tur man har Melker att kramas med...

Ha det bra... /Cathi

Mommos älsklingar...

Pratade precis med Jenny. Theo jollrade i bakgrunden och Tilda hade somnat (med försök som: Tilda BEHÖVER inte sova mer - Tilda har sovit färdigt:) - Älsklingarna...vad jag längtar efter att få krama om dom...

Här är det Tilda och Moffa som läser saga.

...och Theo får en kram av Mommo...

Får vänta en lååång månad på att få se dom igen...Det händer så mycket med dom båda hela tiden så en månad känns långt. Håller tummar och tår för att jenny ska få sommarjobb i Happis så man får ha dom här lite längre :)

Vi har haft några helt underbara soliga och lagom kalla dagar men nu har vi tyvärr kring -20 igen... Var på promme med Melker , Lea, Elvis , Penni och Pimu efter jobbet trots kylan och det var faktiskt skönt ändå... Lea fyller förresten år idag...

GRATTIS LEA

Nu tror jag faktiskt att det blir att hoppa i säng... Gubben kom precis hem från matchen Asplöven HC - Kiruna HC ( vinst 4-3) Var själv också sugen att gå och se den men då man jobbat till 18.00 så nämns jag inte lämna Melker ensam för att gå på match...Det hade varit bra med folk i alla fall 790 pers och en egen supporterbuss från Kiruna - så det var bra stämning :)

Sov Gott Alla...

Livet går vidare...

...även för Melker...som börjar bli sitt gamla jag och äter bra igen...

Det är ett tag sedan sist ...
Torsdagen den 28 Februari strax efter kl. 15.00 gav veterinären Kajsa Lugnet Moa lite lugnande och vi fick en stund ensam med henne (Micke var med mig) - hon fick lite godsaker och hon fick ligga på sin egen filt och var så lugn och fin. När hon sedan fick sin spruta så lade hon bara ner huvudet och tog ett andetag och somnade in. Det blev så bra det kunde bli även om det på nåt sätt kändes nästan mer tungt än med Rumba eftersom Rumba var så gammal och sjuk. Saknaden är densamma men på nå´t sätt kändes det mer naturligt med Rumba...

Melker var hemma och hade sällskap av Lena och Milou så hon hade fått busa av sig och sov rätt bra första natten. Men det har märkts att han som sökt efter Moa ett bra tag efteråt...och så har han matstrejkat - vilket också kan bero på att Molly och Izzie löpte då dom var här några dagar under Theos dop. Vi saknar vår tjej så ...det var härligt och se henne busa med Melker på kvällarna då vi kom hem från jobbet...

Till minne av Bredagårds Kisses in the Sun " Moa" 12/4 2004 - 28/1 2010

Moa älskade att åka båt ...

...och söka leksaken på gården...

Här var moa och molly ännu vänner...

Moa och Melker blev snabbt bästa vänner...

Mys på ön Suutari sommaren 2009

Moa var en underbar vän och jag glömmer henne aldrig.

Tungt beslut...

Är ledig idag och började morgonen med att ta tag i det svåraste...ringde till Veterinären och bokade tid Torsdagen den 28e kl 15.00...Det är då som Moa ska få somna in.

Hur jobbigt det än är så är det ett steg mot att må bättre - det är så vi måste se det...Vetskapen om att det kanske måste bli så har funnits länge, egentligen började funderingarna redan förra sommaren då Moa bet grannen i fingret. Fram till dess fanns det hopp om att hennes rädsla för allt och alla skulle kunna bli bättre.Men efter den oprovocerade attacken mot Izzie förstod vi att det inte går mer...Den ev. omplaceringen har jag försökt vänja mig vid , mest för att Jenny trodde att det kunde vara möjligt för henne att ändra beteende hos en annan ägare...men i mitt hjärta tror jag att det snällaste mot Moa är att få somna in...Hon fyller i alla fall 6år i april och har svårt för att lita på främmande.

Hemma med mig ,Micke och Melker är hon underbar - men vi kan inte riskera att någon - kanske barnbarnen - råkar illa ut. Att ta sådana här beslut är så fruktansvärt svårt - det är svårt att se klart och objektivt när det gäller ens egen hund då det är så mycket känslor med... Moa har nog fått en extra stor bit av mitt hjärta just för att hon är som hon är och jag har lidit med henne då ingen ser hennes fina sida eftersom hon beter sig som hon gör bland främmande.
Så nu har vi en dryg vecka på oss tillsammans , vi får försöka ta vara på den och samtidigt mentalt försöka förbereda oss för det oundvikliga... / Cathi

Nytt år - gamla bekymmer...

Har firat jul och nyår med familjen och släkt och vänner...bara tagit det lugnt hemma och myst med barn och barnbarn. Tilda har hunnit fylla 2år så vi hade 2års kalas igår, den 2 Januari med massor av ballonger och mamma Jenny bakade en "Apatårta" som beställt. Tjocka släkten var och hyllade Tilda som verkligen trivdes som huvudattraktion!! Lillebror Theo fick hamna lite i skymundan och det var ej så konstigt då han inte gör mycket väsen av sig...Han kan ligga i vagnen och titta i taket och ändå trivas - förutom ibland då han låter lite och när man då kommer och pratar lite med han får man ett stort leende och man riktigt ser att han myser av uppmärksamheten. Morfar har varit lite mallig då flera tyckt att han liknar honom - och ibland ser han faktiskt ut som en liten farbror :)

Förutom allt mys så har det varit tungt sedan igår då vi på kvällen fick en" situation" då Moa attakerade Izzie ( hittills har det bara hänt med Molly) - orkar inte gå in på alla detaljer men det var en ny situation efter att fyrbenta varit i köket under dagen efter besök av många barn och annan fyrbent kompis...

Har ju kännt att jag varitlite på spänn innan jul då det är så spänt mellan Moa och Molly då och då - men med Izzie har det ju varit hur bra som helst...

Vi har pratat av och an i familjen och efter mycket prat och tårar så kommer Jenny att höra sig för om en ev. omplacering av Moa till en barnlös och lugn familj på landet där hon skulle få bli ensamhund...Det måste dock vara en med hundvana då hon har problem.
Det känns så fruktansvärt hårt och delar av mig har så svårt att acceptera det - känns som om det vore barmhärtigare att Moa fick somna in än att bli omplacerad i sin ålder, trots att jag vet hur svårt det var med Rumba - men jag vet inte....Jag har svårt att vara objektiv då Moa har en så stor plats i både mitt och Mickes hjärta- kanske just för att man kännt att då hon är som hon är mot främmande så får ingen se hennes fina sida...

Dessutom känns det tungt att Melker kommer att bli ensam , eftersom han och Moa trivs så bra tillsammans...

Att ha hund är underrbart - och fruktansvärt - det känns som om hjärtat ska brista när man måste ta sådana beslut!!
Men jag vet ju att det måste till ett svårt beslut - på det ena sätter eller det andra...

God Fortsättning på det nya året alla - hoppas den börjat trevligare hos Er.../ Cathi

Molly & Moa - vänner ibland...

Moa & Melker - bästa vänner

Äntligen julfint...

Har varit ledig Lör, Sön och idag (så efterlängtat) och har städat och ordnat hemma - gjort jul och fixat barnens(barnbarnens) rum m.m.

Och nu är det äntligen klart.

Moa och Melker trivs när jag "stökat" klart.

Nya soffan på plats - bordet kommer i veckan.

TV bänken på plats...

Lite juligt i köket...

Nu ska jag slappa i nya soffan...ha det bra...