söndag 27 januari 2013



Igår var det en händelserik dag. Det var dags för den årliga företagsgalan och i år var det extra kul eftersom jag var nominerad till " Årets Nyföretagare". Festen i år var i Kukkolaforsen. Var glad över nomineringen men trodde egentligen inte att jag skulle vinna då tex.  Eijas Villa Vital (som tar hand om pappa) och Per Innala med Bothnia båtutflykter också var i samma grupp....
Och man KAN ju inte tävla egentligen utan alla som startat företag borde fått samma uppskattning...
Men då dom började läsa upp juryns motivering så , oj vad glad jag blev!!
Det känns verkligen i hjärtat att så många helt osjälviskt och utan missunnsamhet varit så glada för min skull. 
Micke hade ju egentligen hockeyhelg i Luleå med Norrbottens Ishockeyförbund men han smet så han hann precis till middagen. Jag kom redan med 17.00 bussen med några av tjejerna i "Företagsam kvinna " gänget. Bastubussen kallades den ochn några badade men jag och Maria satt och myste vid brasan och smuttade på lite rött.
Det blev en trevlig minnesrik kväll.
Det var extra roligt att jag fick priset av Therese som blev förra årets Nyföretagare.  Vi träffades ju på ett så roligt sätt...
Då vi förra året satt på galan och hörde vilka dom nominerade var så sa jag till Micke:
-Tygern ,  vad är det?  Och då kikade Therese fram bakom mig och sa:  - Det är jag!
Tänk, då visste vi inte att vi skulle bli vänner...

Idag har jag bara myst... Varit och grattat Annsi och handlat med gubben och nyss blev jag bjuden på hemmagjord pizza.
Livet är rätt skönt... Det enda jag saknar är att jag inte kunde ringa Mamma och berätta om gårdagen. Pappa blev dock jätteglad. Han har ju alltid velat att jag ska öppna eget så jag är glad att han hann uppleva det. Kram.../ Cathi

torsdag 17 januari 2013

Kronans baksida..


I mitt förra inlägg berättade jag om mitt nya liv  - och nu tänkte jag berätta om baksidan...

Imorgon Fredagen 18/1 2013 blir Jenny färdig med sin utbildning och får titulera sig sjukgymnast.
Efter flera års pluggande och två pauser, då hon skänkt mig två underbara barnbarn, blir hon äntligen färdig och uppvaktas på eftermidagen och hela klassen med anhöriga har en fin middag imorgon kväll. Michael har åkt dit efter jobbet idag - men jag kan inte ha stängt och kan alltså inte vara med.
Det svider i hjärtat men samtidigt har jag vetat att det kan bli så här och valt att satsa på mitt i alla fall...
För det mesta har vi kunnat ordna så att jag varit med , tex. barnens födelsedagar mm... Men ibland så går det bara inte. Det kommer att dröja innan jag har råd att anställa någon så ledighet finns inte på ett bra tag. Annars är jag beredd på det och eftersom jag älskar mitt jobb och mår så bra så är det faktiskt helt ok men en sån här speciell gång så svider det...
Livet är helt enkelt både plus och minus ibland och det är väl så det ska vara... Kram/ Cathi

söndag 13 januari 2013



Nytt År - Spännande att se vad det har med sig...

2012 har varit ett så otroligt inehållsrikt år för mig.
Jobbade på Estolas Mode fram till den 14:e Mars. Det i sig var en erfarenhet för mig , att jobba i Finland och sälja kläder...När Kalle frågade mig om jag skulle komma och prova så gjorde han det vid exakt rätt tillfälle. Jag hade jobbat på samma ställe i över 21 år och hade ett tag känt att jag gav mer än jag fick.. Att det bara var arbetskamraterna som höll mig kvar. Det är nog så att om man varit väldigt länge på samma ställe så är det lätt hänt att man blir tagen för given och det är ej bra för självkänslan ..Det blev så tydligt för mig då jag i början av 2011 var till en Astrolog som direkt sa att jag sagt adjö till en 20års period av mitt liv och även bla. att jag känt att det jag gör ej är värdefullt och att det ej varit bra för mig att känna så...
Att hoppa på nya jobbet var ett sätt ut och även om det var trevligt jobb i sig så kände jag rätt snabbt att det ej var något för mig. Jag funderade väldigt mycket under året och i December sa jag till Kalle att jag tänker förverkliga min dröm - nu eller aldrig!! Bestämde mig att nästa sommar var det dags...
Tanken har väl funnits där ofta men det är ej lätt att börja konkurrera med ens gamla arbetsplats. Då jag och Lea slutade så hade jag inte haft såna tankar på länge , kände at det nog var för sent ...
Men då jag varit borta ungefär et halvår så började tankarna komma igen. Jag började förstå att det faktiskt är ok .

 Den 16:e Mars åkte jag och Michael till Stockholm och såg bla. Robert Gustavsson show på Cirkus innaan vi åkte vidare till Kanarieöarna och Playa del Ingles... Tommy och Lena flög från Luleå och vi fick en fin resa tillsammans där vi firade Mickes 50års dag.

Väl hemma blev det fullt upp för min del då jag hade bestämt att på min födelsedaag den 11 Maj skulle jag öppna dörrarna till min egen butik Cathis Make-Up & Parfym.
I Februari gick jag med i nätverket "Företagsam kvinna i Tornedalen" och det är det bästa jag gjort!
Det är ett gäng kvinnor i alla åldrar och brancher mellan Haparanda och Pajala. som har gett så otroligt mycket och vi träffas minst en gång i månaden och peppar varandra.  Jag har vuxit som  människa med dessa härliga kvinnor. Jag tänker mer positivt idag - positivitet smittar :)

Den  11 Maj 2012 öppnade jag dörarna till min egen butik och känslan var helt otrolig.( Jag har fått nypa mig flera gånger)  Trots att det är en tuff branch så bestämde jag mig för att satsa och jobba stenhårt för att få det att funka. Sakta men säkert ska jag bygga up min butik.  Det finns inga garantier och ledighet är bara att glömma men det är det bästa jag gjort. och jag är glad varje morgon  jag öppnar butiksdörren.
Har fått så otroligt varmt mottagande av Happisborna , jag tror att många är glada för att det händer något i "gamla Haparanda". Jag hoppas så - och jag tror faktiskt att vi kan få ett levande centrum igen med små butiker.  Jag tror att detta med att handla på nätet är lätt men är övertygad över att det kommer att bli så att man börjar förstå att om vi vill ha butiker så måste vi vara rädd om dom..

Nu har jag haft min första julförsäljning och det har varit fullt upp men med hjälp av min älskade systeryster och Jenny så gick det bra. Är så tacksam att så många har komit ihåg mig och köpt presentkort , både enskilda och företag.  Johan och Sebbe gjorde dessutom en superinsats och inventerade åt mig.
Den som ställt upp helt otroligt är Gubben min. Han tar det tyngsta lasset hemma och för de mesta har jag middagen klar då jag kommer hem. Han säger att det är hans tur att ställa upp nu och det är jag så otroligt tacksam för.
Tänk att sååå mycket kan hända under ett par år - mitt liv är helt förändrat... 
Det jag fortfarande ej gillar är bokföringen , men även där har jag lärt mig otroligt mycket.

Nu ser jag fram emot ett nytt år - och vem vet vad som finns bakom hörnet ;))

Kram Cathi

söndag 1 april 2012

Det är mycket nu ....

Det är inte klokt vad tiden går fort , på nåt sätt fortare ju äldre man blir.
Igår hämtade vi inredning ferån IKEA med Gubben min och var i lokalen och byggde ihop - ja mest gubben medans jag skrubbade toan så att jag idag kan måla första varvet. Usch vad den var skitig!!! Vi kan inte göra så mycket mer än bygga hyllor och ställa dom där dom minst är i vägen eftersom mattläggarna hade fått för lite matta och får ny lev först på Måndag.Elektrikern har lite jobb kvar och så ska Tommy måla taket.Men SEN får jag böka om själv resten av veckan - och tur är väl det eftersom klockan tickar snabbt nu!!!

Öppningsdatum är FREDAGEN den 11 Maj! Känns lite overkligt än !
Hade tänkt öppna den 4:e , men ska på hudvårds och make-up utbildning 8,9 och 10 Maj - så då fick det bli den 11:e. Och det kanske betyder lite tur att det faktiskt råkar vara min födelsedag :)

Är så otroligt glad över att jag gick med i nätverket " Företagsam kvinna i Tornedalen" - den ger så mycket mer än vad jag kunde tänka mig.
I veckan hade vi träff i Övertorneå på Torsdag. Mycket inspirerande grupparbeten som får en att tänka till. Och en jättetrevlig kväll med middag hos Tatti på Cafe´"Kaffila". Förstår att denna energiska kvinna blev årets företagare !!
Kaffila påminde lite om Cafe´ "Vetekatten" i Stockholm , med flera rum inredda i gammal stil. Och maten var underbar.
Vi var fyra som fick sova över hemma hos henne och det blev nattprat till sena natten. lite "pyjamasparty" på gamla dar ;)
Man är ju så ensam som företagare så det här är SÅÅÅ bra! I veckan har vi frukostmöte med tjejerna.

Hur lycklig jag än är över att äntligen förverkliga min stora dröm (som jag nästan gett upp och tänkte att det var för sent) så är den tråkiga sidan att man inte har arbetskamrater. Jag har alltid älskat att jobba i lag och speciellt på Jala var vi så tajta - som en andra familj - utan hemligheter.
Men det jag får tillbaka är den nära kundkontakten som jag saknat så mycket under året på " Gränsen". Det är inte samma sak då kunderna kommer och passerar från andra orter...man får inte samma kontakt. Men undantag finns ju , som Marie från Kalix som blivit som en vän, samt några Tornebor som tog vanan att kika in och bara prata lite.

Nu ska vi åka in till stan och fortsätta i lokalen. HB skulle ev kika in för att göra ett reportage. (den delen är inte lika kul men något man får ta )

När jag tänker på mitt bloggande (som avstannat lite) så märker jag att det är lite mer "JAG" nu , mot tidigare...Och det är väl lite så det känns , att det är min tid nu:) Familjen är fortfarande det viktigaste men känner att jag kan lägga fokus på mig själv nu också - och inte ha dåligt samvete för det - så härligt det känns!

Cathi

söndag 4 mars 2012

Lång time no see...

Oj, är det så HÄR länge sedan jag har bloggat...

Det har hänt mycket sedan sist... Har tillbringat torsdag och halva fredagen med ett gäng kvinnor som alla är med i nätverket "Företagsam kvinna i Tornedalen" - en härlig upplevelse... och där frågade någon om vi hade en blogg och efter mitt Facebockande sista månaderna så hade jag nästan glömt bort att jag HAR en Blogg...

Känns som att det har hänt så mycket inom mig så jag vet inte riktigt var jag ska börja - så om dagens text är lite "hoppig" och förvirrande så får ni har överseénde :)

Den 1 Januari 2011 började jag alltså jobba som säljare på en Modebutik i Finland (På "Gränsen" ) Då jag ej fick tjänsteledigt från Jala så sa jag upp mig efter ca 22år. Året har verkligen varit annorlunda...Trodde att jag med en Mamma som kom från Finland och som alltid pratat Finska hemma , verkligen kunde Finska - men tji fick jag ;))
Men nu efter att ha jobbat ett drygt år märker jag att jag lärt mig massor och dessytom skriver Finska skapligt.

På Jala var jag ju ansvarig för Parfymavdelningen och det var alltid mycket jobb även om det var lugnare dagar så det här året har verkligen varit ett viloår jämförelsevis. har kunnat sakna stressen ;

Sista månaderna har shoppingcentret varit väldigt lugnt och jag har förstått att det ej finns en framtid för mig här. Chefen älskar sitt företag och vill kämpa på ... Själv har tanken på att förverkliga min dröm om eget företag mognat till ett beslut.

Känner att allt har sin mening , att jag fick erbjudandet om nytt jobb gjorde att jag vågade ta steget att säga upp mig efter så många år. Nu har jag jobbat heltid (jämfört med 80% tidigare) och fått distans till det hela... Förstått att jag faktiskt FÅR förverkliga min dröm...

Så nu är jag på G!! Är anställd t.o.m den 25/3 men jobbar min sista dag den 14/3 - åker och vilar en vecka med Gubben min - och sedan är det full ös!!! Har fått beviljat "Starta eget bidrag" , har hittat lokal - och om allt går bra så öppnar jag min butik i Maj! -Kommer att berätta mer detaljer då allt är helt klart :)

Så det är därför jag gått med i nätverket " Företagsam kvinna i Tornedalen" :) Ett fantastiskt nätverk av kvinnor som har företag el har planer på att starta företag (eller bara är i "vill starta" fasen) Ide´n är att kunna bolla ideér , stötta varandra , marknadsföra varandra - helt enkelt hjälpa varandra på alla sätt! Detta är kvinnor från Haparanda med byar , Övertorneå med byar , Pajala med byar. Otroligt energigivande att vara med. Blir så inspirerad efter att ha hör mångar historier och planer...

Ska försöka komma ihåg Bloggandet också trots att FB blivit beroendeframkallande ;))

Nu ut med Molly och melker i solen för att hamsta lite mer energi...

Kram...

lördag 20 augusti 2011

Mamma...





På förmiddagen Fredagen den 12 augusti 2011 förändrades mitt liv för alltid...Då somnade min älskade Mamma in - helt oväntat plötsligt.

Hon skulle ha fyllt 87år i morgon den 21:a. Hon hade varit i dåligt skick under vintern och då hon åkte in på sjukhus i våras så trodde jag inte hon skulle komma hem mer. Men man minskade på hennes mediciner och hon kom hem piggare än på länge.Hela sommaren har hon varit så pigg ....Hon har hunnit hälsa på fler som hon ej träffat på länge bl.a varit i sin hemby i finska Vojakkala och i Juli hade vi en familjefest där vi samlades alla Mammas och Pappas barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive. Vi hade alla tagit med oss något ätbart och träffades hos syrran en solig och varm Torsdag.Vi tog familjefoton och barnen lekte i gräset framför Mamma och Pappa och man riktigt såg hur dom myste av att ha alla omkring sig(.Vi var 28 av 32st)

På Frdag morgon var allt som vanligt...Mamma och Pappa var och åt frukost i matsalen på Södergården och när dom återvände till sitt rum så sa Mamma att hon ville vila lite... Helge och hans 2 barnbarn Magnus och Mathias kikade in och då satt hon i sängen och pratade. Efter att dom gick så lade hon sig ner för att vila igen men efter en stund sa hon att hon behövde gå på toaletten och ringde på klockan för att larma flickorna. Pappa tog hennes hand för att hjälpa henne att sitta upp i sängen - och då föll hon plötsligt bakåt i sängen , rosslade till och var borta...

Själv var jag i Umeå med Tilda, Theo och Micke eftersom Jenny och Anton var på innebandyresa i Prag, och när Helge ringde så han jag tänka :-Nej, nu har Mamma ramlat... I umeå hade jag så fullt upp så jag inte riktigt hann låta allt sjunka in men då Micke åkte hem på Sön och jag tog bussen hem på Måndag så kom tankarna...

Det är fortfarande så overkligt att hon är borta...Man är så borskämt med att alltid ha kunnat ringa och berätta nå´t för Mamma...flera gånger i veckan eller dagligen om vi ej har träffats på nå´n dag...

Det är precis som Inger sa att man aldrig är nog gammal för att mista sin Mamma! Även som vuxen känns föräldrarna som en trygghet bakom ryggen ...även när dom blir gamla och själva behöver hjälp...

Den här veckan har jag varit hemma (har haft en så gulligt förstående chef) och tillsammans med Pappa,bror och syster har vi varit på Fonus för att planera begravningen.Det är så otroligt tunga saker...Pappa verkar lugn men då och då bryter han ihop - och så känns det för mig också...Jag kan göra nå´t och så plötsligt kommer tankarna i hyvudet och tårarna kommer...Har sovit lite dåligt och blodtrycket är lite högt men det är antagligen normalt...

Tisdag kväll fick vi täffas på sjukhuset och ta adjö av Mamma då hon var nerbäddad i kistan...Vi valde en vit kista i tyg och hon såg så fin ut där hon låg ,så slät i ansiktet - hon såg så lugn och nöjd ut...Vi var rätt många där och som Sussi sa :- det känns som att hon snart reser sig upp och undrar om vi alla kommit dit bara för hennes skull...Det hade varit så typiskt henne på nå´t sätt...tänkte alltid på oss i första hand.

Även om hjärtat kommer att gråta av saknad länge än så är jag så lyckligt lottad över att ha haft en Mamma som alltid satt oss -familjen - som 1:a prioritering i livet - och älskat det! Vi har alltid känt oss älskade och det har gett oss en grundtrygghet i livet.-Tack för det lilla älskade Mamma<3

Det blir tungt för Pappa att fortsätta ensam...Dom hade firat sin 65:e brölloppsdag den 13 Okt i år så dom fick ett långt liv tillsammans. Pappa brukar att han blev kär i mamma då han var 13år och hon 15år :)

Just nu bor pappa hos min bror men nästa månad ska han få en lägenhet och vi får hjälpas åt att fortsätta tillsammans...Men hon kommer att fattas oss...




måndag 7 mars 2011

Livet förändras...
på gott och ont...
Plötsligt är man
mogen...medelålders
Inuti är man fortfarande
inte riktigt vuxen
Man har hunnit med
rätt mycket under vägen
Barnen är vuxna
- båda är utflyttade
Har fått min del
av "livets efterrätt"
- två underbara barnbarn!
Att vara Mormor
är plötsligt helt OK :)
Min man sedan många år
- som jag föll för som 16åring
Han står förtfarande vid min sida
och kärleken är starkare än någonsin
Föräldrarna har blivit gamla
- varje dag känns som en bonus
I det fallet är man
fortfarande som ett barn
Har vårt att förstå
att man måste kunna släppa taget
Ens föräldrar är dom
man alltid kunnat ringa...
- vad det än gäller
och haft deras stöd
Nu måste jag vara stark
för att vara deras stöd...
Att ha en Bror och en Syster
att dela allt detta med
- gör allt lättare

Livet förändras...
på gott och ont...