Livet är verkligen upp ...och NER...

Igår var jag glad eftersom Johan sms:ade att han kommer med eftermiddagsbussen - och det gjorde han. Hämtade honom från Antte efter jobbet...
Men i morse skulle jag lyfta Rumba på bordet för att fixa ögon och örondropparna och då sa ryggen -Knix ( hörde verkligen knaket) och jag blev stående på knäna ett bra tag! Vågade knappt resa mig, för så här ont har det inte kännts se´n diskbrocket!!!
Tog Paraflex Comp och jobbade till 13.00 så Lea hann käka - se´n åkte jag hem och bestämde mig för att ta det VÄLDIGT lugnt! Är så rädd att det blir som sist...
Johan har åkt till stan ( skulle ev. på födelsedagsfest) och Micke har match ( SOM JAG HADE TÄNKT GÅ PÅ!!!)
Det här inlägget får sluta här - pallar inte att sitta länge - ska lägga mig på vardagsrumsgolvet och kolla TV... ÄR SÅ ARG på mig själv...Tycker egentligen att jag blivit rätt duktig på att akta ryggen och inte lyfta tungt, men ibland räcer det med en liten sne´rörelse!

Förresten är det 100år sedan Astrid Lindgren föddes.(14.11 1907) Tänk var världen hade varit fattig på sagor, utan henne!