Livets gång...

Mamma och Hilja


I förrgår Torsdagen den 11 Mars somnade min "andra mormor" Hilja in efter att ha fått en hjärnblödning då hon ramlade från sängen hemma i sin lägenhet.

Hon fyllde 90 år i höstas och bodde hemma (med hemhjälp) ända in till slutet så på nå´t sätt så känns det att hon fick sluta värdigt.



Hon har varit gift med min morbror Ossi som gick bort redan innan Jenny föddes men har alltid känts som en extra mormor då min egen mormor gick bort när jag var 13år.

På somrarna har jag varit flera veckor i deras sommarstuga så länge jag kan minnas och alla jular har vi firat ihop även om jularna ej blev detsamma för Hilja efter att Ossi dog natten mellan julafton och juldagen. Efter den julen så var det många nätter som Hilja hade svårt att sova så hon kom till mig på kvällarna och ibland hade hon redan försvunnit på morgonen när jag vaknade.Hon hade lite lättare att sova med sällskap...Då bodde jag i min första 1:a och jobbade på ICA Innala - det känns som att det inte är så länge sedan...



Då jag började jobba efter mammaledigheten med Jenny så var det Hilja som kom och tog hand om Jenny 4tim/dag. Då jag kom hem sa Jenny att Hilja säger att hon är " Kiitti tyttö" :) (kiltti tyttö - snäll flicka)



Dom sista åren har varit jobbig då vi varje år haft någon av våra släktingar som lämnat oss och jag kommer att sakna Hilja -och har så många minnen med henne från hela min uppväxt...





Är fortfarande hemma med mitt diskbrock och försöker verkligen göra allt vettigt den här gången. Stannade hemma själv redan innan läkarbesöket och går på behandling 2ggr/vecka hos Riku och nu har jag tränat med Tarja 2ggr/vecka. Får göra lättare övningar under uppsikt för att stärka musklerna runt ryggen. Ligger även i sträckbänken nästan dagliogen och har själv varit och repeterat övningarna vissa dagar utan Tarja. Idag ska Tarja visa bra övningar med boll till sin karl som också har diskbrock och då har hon bjudit in mig att komma och lära mig så jag åker in till Fysioteket 12.00 idag också.



Kan känna att det känns bättre en stund då och då men om jag varit på benen en längre stund så blir det en jobbig kväll och framförallt natt. Äter Pronaxen på dagen och Tramadol på natten och eftersom Tramadolen finns i kroppen upp till 48tim så är det svårt att veta hur ont jag har UTAN tabletter. Tyvärr har jag fått hudutslag av Pronaxen (vanlig biverkning) hade en stor blemma på kinden som jag fick bort med Calmance till slut men nu har jag samma på ögonlocken så jag måste be om annan sort vid återbesöket... Var med Lena till "Gränsen" för att käka lunch hämta en klänning på Lindex och det var så skönt att "lufta på sig" - men den kvällen och natten hade jag riktigt ont så det tål inte att vara igång utan att ligga och vila emellanåt..



Men trots allt så är det inte lika illa som sist då jag hade värk hela tiden...men är övertygad om att om jag tagit det lugnare sist och ej besökt naprapaten så hade jag kanske klarat mig lindrigare. Men då hade jag ju panik eftersom jag ej blev sjukskriven och jag tog en semestervecka eftersom det inte gick att jobba...Nu är det ju lättare då ryggen är plåtad och det finns" bevis"...



Förhoppningsvis är jag tillbaka på jobbet och "fit for fight " snart igen...Kram...Cathi