<3 p="">

                                                           <3 p="">

 <3 p=""> Oj , så länge sedan jag kikade in på bloggen sist !!
Just  nu har jag en lugn stund i butiken och snön vräker ner utanför...
Vi har haft en superfin Påskhelg med hela familjen samlad.  Soligt på dagarna och kallgrader på nätterna så det har varit fin skare i pulkbacken och efter isen.
Har varit extra ledig Tisdag och Onsdag efter Påsk för att riktigt kunna mysa hemma <3 p="">Vi har åkt pulka i sandgropen , pimplat , grillat korv i stranden och byggt snöiglos samt spelat en massa spel. så kul nu när Tilda och Theo kan spela dom mer avancerade spelen.
Tiden går så otroligt fort!!  Känns som igår då vi spelade med Jenny och Johan under alla lov <3 p="">   Tiden går fort i alla sammanhang då jag firar 5 år med  Butiken nu den 11 Maj !
Är såå glad att jag tog steget och öppnade eget. Dessa år har varit så otroligt givande och jag har verkligen vuxit som människa. Visst har jag jobbat mycket men dessa år hade jag aldrig velat vara utan :)
Pappa fyller 91 år i Oktober och pga en liten stroke han hade förra året så har han utvecklat Vasculär Demens.  Det går väldigt upp och ner ...  Vissa dagar är han klar och minns allt och andra stunder kan han säga att han övernattat i en skogskoja mm.  Det är så svårt att släppa taget och man griper efter varje stund han är klar. Hittills har han aldrig glömt oss i familjen och han är väldigt kärleksfull och mån om oss <3 p="">Just nu är han sen 3 månader tillbaka på ett korttids och väntar på ett rum på något ställe med dygnetrunt personal. Tyvärr är dessa platser en bristvara i Haparanda. Vi hoppas på en plats på Södergården där han och Mamma bodde sista tiden .  Pappa har sedan Mamma gick bort i Aug. 2011 , haft lägenhet på Trygghetsboendet och där träffat Hulda , som i år fyller 89år .
 Hon hade lägenheten brevid men flyttade in hos pappa. Så nu hoppas vi att Pappa får boende på Södergården så att Hulda har lätt att hälsa på honom. Dom är båda ledsna på varsitt håll då dom ej kan vara tillsammans. Som det är nu så har brorsan ställt upp och skjutsat henne dagligen  , han är verkligen helt otrolig på att ställa upp !
Annars flyter livet på som vanligt... Micke jobbar kvar på Kalix tele24 och jobbar mycket precis som jag. Dessutom har han tagit på sig posten som ordförande i Norrbottens Hockeyförbund vilket medför resor kvällar och helger
Johan lever , bor och jobbar i Luleå. Han fick jobb direkt efter att ha läst till systemvetare och jobbar kvar där än. Han fyller 30 i år - HUR nu det gick till då jag ej själv känner mig äldre än det  ?!!
Jenny , Anton och barnen bor i Umeå. Jenny fick också jobb direkt efter utb. och jobbar som  sjukgymnast på Tegs Vårdcentral samt  med att ta hand om  Dalens Innebandyherrar då hon är specialicerad på idrottsskador.
   Då jag skrollar och läser gamla inlägg så har det hänt något nytt nästan vid varje inlägg.
Nu känns livet rätt lugnt och behagligt - men man vet ju aldrig ... :)
/ Cathi



 

Mors-Dag idag...

Vaknade till återigen en solig och härlig morgon - Söndagmorgon , och dessutom Mors-Dag...

Var till Mammas grav igår med rosor och dessa speciella dagar saknar jag henne extra mycket. Samma sak då jag fyllde 50 och pappa stod med Gitta och Helge och sjöng då jag kom från jobbet - då fattades hon också så tydligt... Många gånger önskar jag att jag inte varit ett sladdbarn , för då kanske jag fått ha henne lite längre i mitt liv
Jag har så många saker jag hade velat dela med henne...och hon hade velat vara med och se då jag öppnade min butik , fyllde 50 och  vem Johan delar sitt liv med , då Jenny fick sitt Sjukgymnast Diplom och alla glädjestunder med Tilda och Theo...
Jag saknar att bara spontant slå en signal och berätta nåt som hänt mig - så som Jenny idag kan göra - inget viktigt kanske - men bara för att dela glädjen eller bekymret...
På nåt sätt känns det ändå att hon vet vad jag känner , och det är en tröst.

Denna bild skulle kunna stå för varenda dag under Mars månad och fram till nu... Det har varit strålande sol varje morgon , vilket gjort att det varit så mycket lättare att vakna och mycket roligare att åka till jobbet om mornarna. Solen ger så otroligt mycket energi och jag har varit så pigg hela våren.
Påskhelgen var lika fin. Jag tog beslutet att ha stängt även Lördagen och då fick jag 4 dagar ledigt.Vi åkte till Umeå direkt efter jobbet på Skärtorsdagen och åkte hem först efter lunch på Måndag.
Så skönt det var att bara umgås och ta det lugnt... Barnen börjar bli så stora och Tilda har varit med mig på många hundprommenader och det har varit många och långa disskussioner :)  Hon är så klok och ibland glömmer man att hon bara är 5år.  Theo har inte varit lika pigg på prommenader men var med ett par gånger. Han har också börjat prata så mycket men är så duktig på att leka så ibland hör man inte av honom på en lång stund.
Försöker se till så vi kan träffas varje el. varannan månad i alla fall. Det känns så viktigt så man kan behålla den nära känslan.

Idag har jag jobbat men dagen gick riktigt fort och när jag kom hem så var det fortfarande soligt och fint.  Gubben har premiärgrillat i utegrillen och det smakade mums. Snart är det dags för bastu , gubben har varit och fjuttat så jag kanske ska ta mig en lite kort tupplur nu så jag orkar vara vaken ikväll. Jag är ju så otroligt kvällstrött men under helgen kan det vara kul att mysa vaken lite längre...
Kanske man tom. orkar se lite Tv för en gångs skull :)   Kram, Cathi

Harmoni...

Jag hade en annorlunda upplevelse då  jag hade ett möte med Regina Mäki för ett tag sedan...
I och med att mamma gick bort så hastigt och då jag var barnvakt i Umeå  (Jenny och Anton var med innebandyn i Prag)  då det hände , så har det känts som att jag missat det på nåt sätt. Jag vet att jag ej hunnit dit även om jag varit hemma men på nåt sätt så har jag inte riktigt kunnat släppa det...
Vi pratade om mycket och det känndes på nåt sätt bra då jag lämnade Regina. Bland annat sa hon att hon känner en inre harmoni hos mig och det känns faktiskt så...Hon sa att jag sprider glädje på mitt jobb , och det hoppas jag att jag kan göra eftersom jag FÅR så mycket glädje av alla kundkontakter.
Jag och gubben min har det bra och jag trivs så med att dona på i butiken. Många tycker att jag jobbar ju så mycket , men egentligen har jag ju alltid jobbat mycket och på "dåliga tider" då jag jobbat inom "Handels" i hela mitt liv... På Jala var jag helledig var 4 helg. Jag jobbade lör , nästa helg sön , nästa helg lör och sön och sedan helledig. Nu är jag ledig på lör efter 14.00 - till Mån. 11.30 - och det känns bra.
Att öppna eget i sig är ju tufft. Dessutom är det en tuff bransch med tuff konkurrens , inte minst med näthandel... Min styrka är att jag älskar detta jobb och har kunskapen efter många års jobb. Men ingenting är säkert och jag kan ej ta ledigt eller bli sjuk.
Men jag hoppas och tror att fler och fler börjar tänka efter då de handlar.Visst är det enkelt att beställa presenter , julklappar m.m  på nätet MEN - Vill vi ha tomma spökstäder utan butiker eller bör vi kanske försöka gynna dom vi har?  Jag tycker att det känns som att många redan tänker så. Har så otroligt många gulliga kunder som jag är så otroligt tacksam för. En som var in idag skulle till Maxi och handla men påpekade att hon ville gynna mig när det gällde kosmetikan och en gammal tant är så gullig ...Hon tittar in då och då och köper något (ibland får jag för mig att hon köper utan att behöva) och innan hon går så säger hon: -Jag hoppas det går bra för dig!
Det var en som frågade om jag känt av missunnsamheten än - men nej , det har jag inte. Jag har inte räknat med att bli rik på detta och är tacksam om jag kan leva på mitt jobb. Jag tror ärligt inte att det är avundsjuka mot detta. Dom flesta vet att jag jobbar hårt och att det inte är en dans på rosor. men jag är lycklig , och det tror jag syns.
Regina sa även att jag blivit mer mottaglig för det andliga , och det vet jag att jag har... Det känns också bra. Ja, det var lite tankar så här en Fredag kväll - eller rätt mycket tankar ;)
Tror jag slutar där , kram  Cathi

Nu är det Måndag morgon och jag ska snart iväg med Molly och Melker på dagis och åka mot stan...
Helgen har varit så avkopplande och skön - inga måsten.

På Lördag efter jobbet åkte vi med Tommy och Lena till Kemi och strosade i Lumilinna och det var verkligen en upplevelse. Den har blivit så mycket större och mer välgjord och statyer och ristningar i väggarna var verkligen detaljrika och välgjorda. (känns nästan hemskt att dom kommer att smälta) På bilden sitter jag och Micke i baren vid ett av dom fina isborden och värmer oss med Varmchoklad med Minttu.
Efteråt var vi till en jättemysig restaurang med otroligt goda (och annorlunda pizzor)  Vad sägs om : skinka , tonfisk , räkor , ädelost och en massa vitlök - den var supergod! Den låg uppe på en kulle precis utanför Lumilinna området. Personalen var så duktiga på engelska , det märks att dom är vana att Lumilinnas gäster kommer från många olika länder. Det är egentligen synd att man inte åker och "upplever" saker och ting som finns i närheten av oss... Man åker utomlands och till södra Sverige men har massor kvar att upptäcka i närheten...

På Söndagmorgon var det skönt att bara strosa i morgonrock på förmiddagen , bara ta det lugnt... Vi tog med oss kaffe och fika och åkte till Svärmor Disa på Lunden innan lunch. Det är otroligt att hon är 92 och så pigg. Kroppen är ju trött så hon orkar ju inte gå mycket men närhelst man frågar hur det är så säger hon alltid att det är - Bara bra!  Hon har ju inga mediciner el sjukdomar men naturlugtvis ömmande leder och så - men hon klagar aldrig... Och så är det rätt härligt att se att hon fortfarade har sina långa målade naglar :) På eftermiddagen badade jag Melker ( Molly får vänta till nästa helg) och hade lite pälsvård och sedan tog vi en skön bastu och sedan fixade Gubben middag och det blev en lugn kväll i soffan. Det blev alltså en riktig "ladda batterierna helg"

Jag gillar mina Måndag mornar då man startar veckan lite mjukt och öppnar först 11.30. Jag behöver dessa mornar även för att kunna göra ärenden (bank, frissa mm) och en stor orsak är ju att dom helger jag åker till Umeå efter jobbet på Lör. då kan jag åka hem på Mån. morgon - vilket betyder att jag hinner natta Tilda och Theo två kvällar :)
Jag har ju öppet till 20.00 på Måndagar så det blir ju inte en kortare dag men gillar dom här tiderna...
Det är lustigt men jag träffar släkt och vänner oftare nu när jag har eget eftersom många kikar in till butiken - och tur är väl det när jag själv inte hinner hälsa på så mycket..

Dagarna har blivit sååå mycket ljusare och det känner man... Även om man ej är ute på dagarna så blir man gladare bara av att se ljuset.
Nu ska jag ta en promme med dom fyrbenta och så åker jag mot stan... Kram /Cathi

 In Life...

 In life...
there are ups and downs.
Sometimes life takes a turn
and takes you to new places.

 Challanges...
makes you grow
and in the end
it makes you stronger.

 Friends
along the way
some stay an some go
it hurts though you accept it.
In the end the real ones
will be there.

 As you grow older
you find it easier
to accept peoples differenses.
Just love them and accept
them as they are.
And also hope that those
who cares about you
can do the same...

 When you look back
at youre life..
The most important things
will be love...
 And also the knowledge
that you have been true
to youreself  and really
LIVED youre life...

Igår var det en händelserik dag. Det var dags för den årliga företagsgalan och i år var det extra kul eftersom jag var nominerad till " Årets Nyföretagare". Festen i år var i Kukkolaforsen. Var glad över nomineringen men trodde egentligen inte att jag skulle vinna då tex.  Eijas Villa Vital (som tar hand om pappa) och Per Innala med Bothnia båtutflykter också var i samma grupp....
Och man KAN ju inte tävla egentligen utan alla som startat företag borde fått samma uppskattning...
Men då dom började läsa upp juryns motivering så , oj vad glad jag blev!!
Det känns verkligen i hjärtat att så många helt osjälviskt och utan missunnsamhet varit så glada för min skull. 
Micke hade ju egentligen hockeyhelg i Luleå med Norrbottens Ishockeyförbund men han smet så han hann precis till middagen. Jag kom redan med 17.00 bussen med några av tjejerna i "Företagsam kvinna " gänget. Bastubussen kallades den ochn några badade men jag och Maria satt och myste vid brasan och smuttade på lite rött.
Det blev en trevlig minnesrik kväll.
Det var extra roligt att jag fick priset av Therese som blev förra årets Nyföretagare.  Vi träffades ju på ett så roligt sätt...
Då vi förra året satt på galan och hörde vilka dom nominerade var så sa jag till Micke:
-Tygern ,  vad är det?  Och då kikade Therese fram bakom mig och sa:  - Det är jag!
Tänk, då visste vi inte att vi skulle bli vänner...

Idag har jag bara myst... Varit och grattat Annsi och handlat med gubben och nyss blev jag bjuden på hemmagjord pizza.
Livet är rätt skönt... Det enda jag saknar är att jag inte kunde ringa Mamma och berätta om gårdagen. Pappa blev dock jätteglad. Han har ju alltid velat att jag ska öppna eget så jag är glad att han hann uppleva det. Kram.../ Cathi

Kronans baksida..


I mitt förra inlägg berättade jag om mitt nya liv  - och nu tänkte jag berätta om baksidan...

Imorgon Fredagen 18/1 2013 blir Jenny färdig med sin utbildning och får titulera sig sjukgymnast.
Efter flera års pluggande och två pauser, då hon skänkt mig två underbara barnbarn, blir hon äntligen färdig och uppvaktas på eftermidagen och hela klassen med anhöriga har en fin middag imorgon kväll. Michael har åkt dit efter jobbet idag - men jag kan inte ha stängt och kan alltså inte vara med.
Det svider i hjärtat men samtidigt har jag vetat att det kan bli så här och valt att satsa på mitt i alla fall...
För det mesta har vi kunnat ordna så att jag varit med , tex. barnens födelsedagar mm... Men ibland så går det bara inte. Det kommer att dröja innan jag har råd att anställa någon så ledighet finns inte på ett bra tag. Annars är jag beredd på det och eftersom jag älskar mitt jobb och mår så bra så är det faktiskt helt ok men en sån här speciell gång så svider det...
Livet är helt enkelt både plus och minus ibland och det är väl så det ska vara... Kram/ Cathi

Nytt År - Spännande att se vad det har med sig...

2012 har varit ett så otroligt inehållsrikt år för mig.
Jobbade på Estolas Mode fram till den 14:e Mars. Det i sig var en erfarenhet för mig , att jobba i Finland och sälja kläder...När Kalle frågade mig om jag skulle komma och prova så gjorde han det vid exakt rätt tillfälle. Jag hade jobbat på samma ställe i över 21 år och hade ett tag känt att jag gav mer än jag fick.. Att det bara var arbetskamraterna som höll mig kvar. Det är nog så att om man varit väldigt länge på samma ställe så är det lätt hänt att man blir tagen för given och det är ej bra för självkänslan ..Det blev så tydligt för mig då jag i början av 2011 var till en Astrolog som direkt sa att jag sagt adjö till en 20års period av mitt liv och även bla. att jag känt att det jag gör ej är värdefullt och att det ej varit bra för mig att känna så...
Att hoppa på nya jobbet var ett sätt ut och även om det var trevligt jobb i sig så kände jag rätt snabbt att det ej var något för mig. Jag funderade väldigt mycket under året och i December sa jag till Kalle att jag tänker förverkliga min dröm - nu eller aldrig!! Bestämde mig att nästa sommar var det dags...
Tanken har väl funnits där ofta men det är ej lätt att börja konkurrera med ens gamla arbetsplats. Då jag och Lea slutade så hade jag inte haft såna tankar på länge , kände at det nog var för sent ...
Men då jag varit borta ungefär et halvår så började tankarna komma igen. Jag började förstå att det faktiskt är ok .

 Den 16:e Mars åkte jag och Michael till Stockholm och såg bla. Robert Gustavsson show på Cirkus innaan vi åkte vidare till Kanarieöarna och Playa del Ingles... Tommy och Lena flög från Luleå och vi fick en fin resa tillsammans där vi firade Mickes 50års dag.

Väl hemma blev det fullt upp för min del då jag hade bestämt att på min födelsedaag den 11 Maj skulle jag öppna dörrarna till min egen butik Cathis Make-Up & Parfym.
I Februari gick jag med i nätverket "Företagsam kvinna i Tornedalen" och det är det bästa jag gjort!
Det är ett gäng kvinnor i alla åldrar och brancher mellan Haparanda och Pajala. som har gett så otroligt mycket och vi träffas minst en gång i månaden och peppar varandra.  Jag har vuxit som  människa med dessa härliga kvinnor. Jag tänker mer positivt idag - positivitet smittar :)

Den  11 Maj 2012 öppnade jag dörarna till min egen butik och känslan var helt otrolig.( Jag har fått nypa mig flera gånger)  Trots att det är en tuff branch så bestämde jag mig för att satsa och jobba stenhårt för att få det att funka. Sakta men säkert ska jag bygga up min butik.  Det finns inga garantier och ledighet är bara att glömma men det är det bästa jag gjort. och jag är glad varje morgon  jag öppnar butiksdörren.
Har fått så otroligt varmt mottagande av Happisborna , jag tror att många är glada för att det händer något i "gamla Haparanda". Jag hoppas så - och jag tror faktiskt att vi kan få ett levande centrum igen med små butiker.  Jag tror att detta med att handla på nätet är lätt men är övertygad över att det kommer att bli så att man börjar förstå att om vi vill ha butiker så måste vi vara rädd om dom..

Nu har jag haft min första julförsäljning och det har varit fullt upp men med hjälp av min älskade systeryster och Jenny så gick det bra. Är så tacksam att så många har komit ihåg mig och köpt presentkort , både enskilda och företag.  Johan och Sebbe gjorde dessutom en superinsats och inventerade åt mig.
Den som ställt upp helt otroligt är Gubben min. Han tar det tyngsta lasset hemma och för de mesta har jag middagen klar då jag kommer hem. Han säger att det är hans tur att ställa upp nu och det är jag så otroligt tacksam för.
Tänk att sååå mycket kan hända under ett par år - mitt liv är helt förändrat... 
Det jag fortfarande ej gillar är bokföringen , men även där har jag lärt mig otroligt mycket.

Nu ser jag fram emot ett nytt år - och vem vet vad som finns bakom hörnet ;))

Kram Cathi

Det är mycket nu ....

Det är inte klokt vad tiden går fort , på nåt sätt fortare ju äldre man blir.
Igår hämtade vi inredning ferån IKEA med Gubben min och var i lokalen och byggde ihop - ja mest gubben medans jag skrubbade toan så att jag idag kan måla första varvet. Usch vad den var skitig!!! Vi kan inte göra så mycket mer än bygga hyllor och ställa dom där dom minst är i vägen eftersom mattläggarna hade fått för lite matta och får ny lev först på Måndag.Elektrikern har lite jobb kvar och så ska Tommy måla taket.Men SEN får jag böka om själv resten av veckan - och tur är väl det eftersom klockan tickar snabbt nu!!!

Öppningsdatum är FREDAGEN den 11 Maj! Känns lite overkligt än !
Hade tänkt öppna den 4:e , men ska på hudvårds och make-up utbildning 8,9 och 10 Maj - så då fick det bli den 11:e. Och det kanske betyder lite tur att det faktiskt råkar vara min födelsedag :)

Är så otroligt glad över att jag gick med i nätverket " Företagsam kvinna i Tornedalen" - den ger så mycket mer än vad jag kunde tänka mig.
I veckan hade vi träff i Övertorneå på Torsdag. Mycket inspirerande grupparbeten som får en att tänka till. Och en jättetrevlig kväll med middag hos Tatti på Cafe´"Kaffila". Förstår att denna energiska kvinna blev årets företagare !!
Kaffila påminde lite om Cafe´ "Vetekatten" i Stockholm , med flera rum inredda i gammal stil. Och maten var underbar.
Vi var fyra som fick sova över hemma hos henne och det blev nattprat till sena natten. lite "pyjamasparty" på gamla dar ;)
Man är ju så ensam som företagare så det här är SÅÅÅ bra! I veckan har vi frukostmöte med tjejerna.

Hur lycklig jag än är över att äntligen förverkliga min stora dröm (som jag nästan gett upp och tänkte att det var för sent) så är den tråkiga sidan att man inte har arbetskamrater. Jag har alltid älskat att jobba i lag och speciellt på Jala var vi så tajta - som en andra familj - utan hemligheter.
Men det jag får tillbaka är den nära kundkontakten som jag saknat så mycket under året på " Gränsen". Det är inte samma sak då kunderna kommer och passerar från andra orter...man får inte samma kontakt. Men undantag finns ju , som Marie från Kalix som blivit som en vän, samt några Tornebor som tog vanan att kika in och bara prata lite.

Nu ska vi åka in till stan och fortsätta i lokalen. HB skulle ev kika in för att göra ett reportage. (den delen är inte lika kul men något man får ta )

När jag tänker på mitt bloggande (som avstannat lite) så märker jag att det är lite mer "JAG" nu , mot tidigare...Och det är väl lite så det känns , att det är min tid nu:) Familjen är fortfarande det viktigaste men känner att jag kan lägga fokus på mig själv nu också - och inte ha dåligt samvete för det - så härligt det känns!

Cathi

Lång time no see...

Oj, är det så HÄR länge sedan jag har bloggat...

Det har hänt mycket sedan sist... Har tillbringat torsdag och halva fredagen med ett gäng kvinnor som alla är med i nätverket "Företagsam kvinna i Tornedalen" - en härlig upplevelse... och där frågade någon om vi hade en blogg och efter mitt Facebockande sista månaderna så hade jag nästan glömt bort att jag HAR en Blogg...

Känns som att det har hänt så mycket inom mig så jag vet inte riktigt var jag ska börja - så om dagens text är lite "hoppig" och förvirrande så får ni har överseénde :)

Den 1 Januari 2011 började jag alltså jobba som säljare på en Modebutik i Finland (På "Gränsen" ) Då jag ej fick tjänsteledigt från Jala så sa jag upp mig efter ca 22år. Året har verkligen varit annorlunda...Trodde att jag med en Mamma som kom från Finland och som alltid pratat Finska hemma , verkligen kunde Finska - men tji fick jag ;))
Men nu efter att ha jobbat ett drygt år märker jag att jag lärt mig massor och dessytom skriver Finska skapligt.

På Jala var jag ju ansvarig för Parfymavdelningen och det var alltid mycket jobb även om det var lugnare dagar så det här året har verkligen varit ett viloår jämförelsevis. har kunnat sakna stressen ;

Sista månaderna har shoppingcentret varit väldigt lugnt och jag har förstått att det ej finns en framtid för mig här. Chefen älskar sitt företag och vill kämpa på ... Själv har tanken på att förverkliga min dröm om eget företag mognat till ett beslut.

Känner att allt har sin mening , att jag fick erbjudandet om nytt jobb gjorde att jag vågade ta steget att säga upp mig efter så många år. Nu har jag jobbat heltid (jämfört med 80% tidigare) och fått distans till det hela... Förstått att jag faktiskt FÅR förverkliga min dröm...

Så nu är jag på G!! Är anställd t.o.m den 25/3 men jobbar min sista dag den 14/3 - åker och vilar en vecka med Gubben min - och sedan är det full ös!!! Har fått beviljat "Starta eget bidrag" , har hittat lokal - och om allt går bra så öppnar jag min butik i Maj! -Kommer att berätta mer detaljer då allt är helt klart :)

Så det är därför jag gått med i nätverket " Företagsam kvinna i Tornedalen" :) Ett fantastiskt nätverk av kvinnor som har företag el har planer på att starta företag (eller bara är i "vill starta" fasen) Ide´n är att kunna bolla ideér , stötta varandra , marknadsföra varandra - helt enkelt hjälpa varandra på alla sätt! Detta är kvinnor från Haparanda med byar , Övertorneå med byar , Pajala med byar. Otroligt energigivande att vara med. Blir så inspirerad efter att ha hör mångar historier och planer...

Ska försöka komma ihåg Bloggandet också trots att FB blivit beroendeframkallande ;))

Nu ut med Molly och melker i solen för att hamsta lite mer energi...

Kram...

Mamma...

På förmiddagen Fredagen den 12 augusti 2011 förändrades mitt liv för alltid...Då somnade min älskade Mamma in - helt oväntat plötsligt.

Hon skulle ha fyllt 87år i morgon den 21:a. Hon hade varit i dåligt skick under vintern och då hon åkte in på sjukhus i våras så trodde jag inte hon skulle komma hem mer. Men man minskade på hennes mediciner och hon kom hem piggare än på länge.Hela sommaren har hon varit så pigg ....Hon har hunnit hälsa på fler som hon ej träffat på länge bl.a varit i sin hemby i finska Vojakkala och i Juli hade vi en familjefest där vi samlades alla Mammas och Pappas barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive. Vi hade alla tagit med oss något ätbart och träffades hos syrran en solig och varm Torsdag.Vi tog familjefoton och barnen lekte i gräset framför Mamma och Pappa och man riktigt såg hur dom myste av att ha alla omkring sig(.Vi var 28 av 32st)

På Frdag morgon var allt som vanligt...Mamma och Pappa var och åt frukost i matsalen på Södergården och när dom återvände till sitt rum så sa Mamma att hon ville vila lite... Helge och hans 2 barnbarn Magnus och Mathias kikade in och då satt hon i sängen och pratade. Efter att dom gick så lade hon sig ner för att vila igen men efter en stund sa hon att hon behövde gå på toaletten och ringde på klockan för att larma flickorna. Pappa tog hennes hand för att hjälpa henne att sitta upp i sängen - och då föll hon plötsligt bakåt i sängen , rosslade till och var borta...

Själv var jag i Umeå med Tilda, Theo och Micke eftersom Jenny och Anton var på innebandyresa i Prag, och när Helge ringde så han jag tänka :-Nej, nu har Mamma ramlat... I umeå hade jag så fullt upp så jag inte riktigt hann låta allt sjunka in men då Micke åkte hem på Sön och jag tog bussen hem på Måndag så kom tankarna...

Det är fortfarande så overkligt att hon är borta...Man är så borskämt med att alltid ha kunnat ringa och berätta nå´t för Mamma...flera gånger i veckan eller dagligen om vi ej har träffats på nå´n dag...

Det är precis som Inger sa att man aldrig är nog gammal för att mista sin Mamma! Även som vuxen känns föräldrarna som en trygghet bakom ryggen ...även när dom blir gamla och själva behöver hjälp...

Den här veckan har jag varit hemma (har haft en så gulligt förstående chef) och tillsammans med Pappa,bror och syster har vi varit på Fonus för att planera begravningen.Det är så otroligt tunga saker...Pappa verkar lugn men då och då bryter han ihop - och så känns det för mig också...Jag kan göra nå´t och så plötsligt kommer tankarna i hyvudet och tårarna kommer...Har sovit lite dåligt och blodtrycket är lite högt men det är antagligen normalt...

Tisdag kväll fick vi täffas på sjukhuset och ta adjö av Mamma då hon var nerbäddad i kistan...Vi valde en vit kista i tyg och hon såg så fin ut där hon låg ,så slät i ansiktet - hon såg så lugn och nöjd ut...Vi var rätt många där och som Sussi sa :- det känns som att hon snart reser sig upp och undrar om vi alla kommit dit bara för hennes skull...Det hade varit så typiskt henne på nå´t sätt...tänkte alltid på oss i första hand.

Även om hjärtat kommer att gråta av saknad länge än så är jag så lyckligt lottad över att ha haft en Mamma som alltid satt oss -familjen - som 1:a prioritering i livet - och älskat det! Vi har alltid känt oss älskade och det har gett oss en grundtrygghet i livet.-Tack för det lilla älskade Mamma<3

Det blir tungt för Pappa att fortsätta ensam...Dom hade firat sin 65:e brölloppsdag den 13 Okt i år så dom fick ett långt liv tillsammans. Pappa brukar att han blev kär i mamma då han var 13år och hon 15år :)

Just nu bor pappa hos min bror men nästa månad ska han få en lägenhet och vi får hjälpas åt att fortsätta tillsammans...Men hon kommer att fattas oss...

Livet förändras...
på gott och ont...
Plötsligt är man
mogen...medelålders
Inuti är man fortfarande
inte riktigt vuxen
Man har hunnit med
rätt mycket under vägen
Barnen är vuxna
- båda är utflyttade
Har fått min del
av "livets efterrätt"
- två underbara barnbarn!
Att vara Mormor
är plötsligt helt OK :)
Min man sedan många år
- som jag föll för som 16åring
Han står förtfarande vid min sida
och kärleken är starkare än någonsin
Föräldrarna har blivit gamla
- varje dag känns som en bonus
I det fallet är man
fortfarande som ett barn
Har vårt att förstå
att man måste kunna släppa taget
Ens föräldrar är dom
man alltid kunnat ringa...
- vad det än gäller
och haft deras stöd
Nu måste jag vara stark
för att vara deras stöd...
Att ha en Bror och en Syster
att dela allt detta med
- gör allt lättare

Livet förändras...
på gott och ont...

Nytt , Nytt , Nytt...

Oj ... har blivit en paus sedan min depparkväll - och sååå mycket har hänt sen dess...

För två veckor sedan fick jag ett telefonsamtal från Lea , min arbetskompis , som undrade om inte jag kunde komma förbi och snacka med Kalle (Ägaren av mode butiken där hon hoppat in som extra då och då)som hade ett ev. erbjudande åt mig...

Sagt och gjort , har inget att förlora , alltid kan man ju lyssna - tänkte jag medans hjärtat slog 120!! (Nästan rädd för han skulle erbjuda, fånigt va??)

Efter att ha pratat med honom så erbjöd han mig en heltidstjänst i butiken -Börja fast i morgon sa han !!

Oj, oj...det blev en vecka av sömnlösa nätter...Micke var i Stockholm nästan hela veckan och jag hade snurr i magen och var nästan illamående...
-Vad fanken skulle jag göra?? Erbjudandet kom ju i sååå rätt tid då jag var nere över situationen på jobbet. Micke sa:- Är det inte det här du har velat??

Och visst...har ju tänkt tanken att om bara något kunde dyka uppså...

Så på Måndag morgon den 28 nov. sa jag upp mig från jobbet efter nästan 22år för att testa nåt helt nytt!!

När jag väl tagit beslutet så kändes det bättre...och idag har jag varit ledig från Jala och varit i modebutiken för att se och lära mig lite - och nu känns det spännande och superkul!!

Det jag kommer att sakna är ju "gänget" - men vi är ju vänner trots att vi inte jobbar ihop - och tror och hoppas att vi hinner träffas ofta...

OM det skulle bli att jag ej trivs i längden så tror jag faktiskt att NÅ`T annat dyker upp. Det är inte varje dag man får ett så´nt erbjudande så det går inte att fega en så´n här gång.

Har oroat mig över var jag ska ha hundarna men det fixade sig också...Fysiotek-Johannas mamma ska bli deras dagmatte och hon bor i Nikkala!! Känns som att det är
någon som styr och ställer då allting fixar sig ;) - Är kanske meningen...

Så den 23 december jobbar jag min sista arbetsdag på Jala eftersom jag har tagit semester mellandagarna...och efter Nyår så är det 1:a dagen av resten av mitt liv!!!

Carpe Diem mina vänner...Kram...

Förändringar...

Allt förändras , vilket ibland kan vara till det bättre och ha en mening även om man för tillfället inte förstår det...Jag hoppas att det har det den här gången också för nu känns allt bara mycket jobbigt...

Har haft mycket i tankarna sista tiden...Föräldrarna börjar bli till åren och både mamma och pappa har haft ett jobbigt år.Nu väntar vi på en ny utredning om ett eventuellt särskilt boende. (vilket verkar vara omöjligt att få här i stan om man ej ärr 100år och sängliggande !!!!)

På jobbet har det ju hänt mycket i år...Inger är sjukskriven och Annika har fått havandeskapspenning inför sin blivande mammaledighet. Lea har jobbat halvtid i höst och fortsättningen på det hör vi antagligen i morgon...

Att man blivit kvar på jobbet alla dessa år (21) beror ju på vårt sammansvetsade gäng
( lön , arbetstider el arbetsförmåner är det då inte ;)

Nu känns det som att luften gått ur en...Det är inte så bara att hoppa in på en avdelning där man måste kunna varje produkt (skulle själv inte kunna hoppa in och sälja barnvagnar) - och snart börjar julhandeln då jag och Lea jobbat mer än heltid och Annika hoppat in rätt mycket...

Nej...nu tar jag fram spikmattan och försöker sova...fortsättningen på mina dystra tankar lär ni få läsa om i morgonkväll...Natti...

Semersterns sista dagar...

Ja, så har då denna sommarsemester nästan tagit slut...Hade egentligen börjat jobba imorgon men börjar veckan med lediga dagar Mån. och Tis. - mjukstart med andra ord :))

¤ veckor har gåt otroligt fort , och med familjen hemma så har det varit full fart hela tiden...Vi har väl egentligen inte varit någonstans förutom båtturer i skärgården, förutom en resa till Ranua djurpark med barnen. Båtresorna har inte heller varit så många eftersom det blåst väldigt mycket i sommar...Men det har varit rätt skönt att vara hemma och fått rå om barnen riktigt ordentligt - och vi har ju faktiskt kvar vår vecka i september då vi åker till kreta och myser på tumanhand <3

Just nu lyckas jag inte lägga in några sommarfoton , men jag återkommer... Ha det bra... / Cathi

Vakna till sol - så härligt ...

Det är verkligen såå stor skillnad på känslan att vakna till mörker eller gråmulet - och vakna till sol och fågelkvitter :) Trots att ryggen är värre direkt man vaknar så är humöret på topp!! Man riktigt känner hur kroppen och sinnet saknat solen under vintern...

Hade förresten ett trevligt telefonsamtal av en gammal skolkompis som hört att jag var sjukskriven och som själv var hemma pga. kotförskjutning och ev. diskbrock. det blev ett långt telefonsamtal och så skulle hon kika in ev. redan i veckan. Som vanligt konstaterar jag att jag är sååå dålig på att hålla kontakt med gamla kompisar!
Varför är man det? Man blir ju själv så glad när någon tar kontakt och förhoppningsvis så funkar det åt båda hållen?!

Var och tränade (Om man kan kalla dom få övningar jag än så länge kan göra för det !)
på Fysioteket igår och man känner sig direkt mer rörlig i kroppen. I och med smärtan i ländryggen så spänner jag ju hela ryggen så jag rätt snabbt blir stel i partiet kring skulderbladen - och det gör att värken blir värre så det är en evigt ond cirkel,suck...

Har haft TENS-maskinen hemma på prov en vecka nu men tyvärr hoppades jag nog för mycket.Snackade med sjukgymnasten och ska lämna igen den i morgon , i och med att det handlar om nervsmärta mot benet så sa hon att hon faktiskt inte heller hade trott att det skulle hjälpa - men allt är ju värt att prova...

Glädjande dock är att Jenny och barnen kommer ikväll. Jenny ha fått sommarjobb på IKEA som säljare av kök. (Anton är pappaledig hela sommaren) Och nu har Jenny utbildning Ons, Tors. och så Mån-Fre nästa vecka.
Jag kan ju tyvärr inte ta hand om barnen men gudskelov har jag en underbar syster som ställer upp som "barnflicka" och Micke kan också vara hemma ett par dagar OCH så kommer Anton nästa Ons. eftersom det är Söndag på Torsdag. - Så vi har lyckats pussla ihop barnpassningen:) Dessutom kommer Mamma och Pappa så barnen blir nog nöjda med all uppmärksamhet! Och själv är jag perfekt "Sagoberättare i liggläge " :))

Det är så´na här gånger man förstår hur underbart det är att vi har stor släkt och att vi alla är så nära - man har alltid någon att ringa om man har problem... Bror min var också ett alternativ men han brukar ha fullt upp med sina egna 6 barnbarn som han ställer upp på titt som tätt. Är lite avundsjuk på syrran och honom eftersom dom har sina barnbarn så nära - men det skulle kunna vara värre och jag är så glad över att både Jenny och Anton trivs så bra så dom är här hela sommaren och även annars då dom kommer så är dom ju några dagar.

En annan som blir överlycklig ikväll är nog Melker, Izzie och Molly. Dom trivs så bra tillsammans och det blir nog mycket bus kan jag tänka mig...
Jenny berättade förresten att dom en dag skulle få besök av deras kompis som har en dotter som heter Moa och då Jenny sa det högt så hade Molly blivit helt tossig och sprungit från dörr till fönster , så minnet av Moa finns där :)

Idag ska jag bara vara hemma , kanske sitta i solfotöljen på verandan en stund. Det går rätt bra om jag varvar med kort promenad då och då eller går in och lägger mig 5-10 min ibland.

Hoppas alla får en fin dag idag...Kram /Cathi

Inressant...

Kollade ett program på TV4Fakta i morse som handlade om "Insomnia" dvs. att man har störd sovrytm. Man har svårt att somna på kvällarna och är trött när man vaknar på morgonen. Ett forskningsinstitut har forskat mycket i detta och bl.a. hittat samband mellan insomnia och humörsvängningar , depression ,t.o.m. självmord...

Denna sömnstörning har ökat lavinartat bland tonåringar OCH i och med det så har Energidrycker ökat enormt(i USA med 80% !!) Detta blir en ond cirkel eftersom koffeinet medför att sömnstörningen blir värre...Andra bidragande orsaker är datorer och mobiler eftersom speciellt tonåringar ofta är "beroende" av sms,FB,MSN m.m. och har svårt att sluta i tid på kvällarna. (t.o.m. ha internetkopplade mobiler i sängen och ligga beredd att svara även om man egentligen lagt sig för att sova.

Detta problem finns i stor utsträckning även bland dom som jobbar skift. Bl.a ett åkeri sökte hjälp av institutet då dom haft såna problem med olyckor på vägarna så försäkringsbolagen börjat reagera. Chaufförerna genomgick en undersökning där man konstaterade att många led av Insomnia. Nattsömnen undersöktes och man konstaterade att dom aldrig "gick ner i djupsömn" och att detta problem var stressrelaterat. Man blev stressad över att ej kunna somna och så blev detta också en ond cirkel...

Saker man kunde göra för att ändra på detta var:
*Lägga sig i tid.( vuxna behöver minst 6tim sömn och tonåringar 9tim - barn ännu mer)
*Sovrummet ska vara mörkt och svalt.
*Motion , helst 6 tim. innan man ska sova.(få upp pulsen på nåt sätt)
*Yoga en stund på kvällen för att slappna av.(el.annan andningsövning)

Nu blev dagens inlägg ett referat , men tyckte programmet var så intressant. Och
samtidigt så skrämmande eftersom det förutspåddes att dessa problem skulle öka, speciellt bland ungdomar.
Får en att fundera på nutidens "sjukdomar" jämför med förr...Vi lever längre men kommer att vara "sjukare" och mer olyckliga än förr ??!!

Och våra tonåringar behöver verkligen inte detta OCKSÅ...Med dagens krav på att vara "perfekt" , med tränad kropp , solariebrun, märkeskläder m.m. m.m. så är kraven redan skyhöga. Med även detta "Insomnia" så förstår man att det ökar med depressioner och självmordförsök.

Det är bara att hoppas att information om detta sprider sig och kanske kan hindra spridningen av " sjukdomen".

Så, nu har jag fått skriva av mig lite...gillar program som blir lite "wake-wake"
och får en att stanna upp och tänka till ...

Kram / Cathi

Blandade tankar...

Tilda målar med vattenfärg-vattnet var helt klart det bästa!!


Theo trivdes i gåstolen( är i och för sig sällan han INTE trivs :)


Sätter in foton på älsklingarna - saknar dom sååå...
Måste berätta en kul grej jag fick höra igår...

Anton skulle lämna Tilda på dagis och då hade Sara som har ansvaret för Tilda berättat att dom skulle testa vävram idag. Det var ju rätt svårt men dom skulle testa om barnen klarar av det än...
Så när Anton hämtade Tilda så frågade han Tilda om det hade gått bra med vävramen
och då svarar hon : - Nää...Sara kunde inte !

Det är som skönt att höra att tjejen tror på sig själv:)))

Tur man blir lite uppiggad av så´na här saker eftersom det annars är lika deppigt med ryggen än!! Eller egentligen så ÄR det ju LITE bättre eftersom jag kan sova bättre på nätterna. Hittar jag ett bra läge så är det så gott som smärtfritt åtminstone halva natten. Är sjukskriven t.o.m 23:e ( datortomografi 20:e) och sen får vi se...Det gick ju rätt fort när det väl började vända sist så jag håller tummar och tår!!

Sen har det ju hänt lite annat positivt också, som jag nästan är lite rädd att skriva ner för att jag är rädd att ta ut saker i förskott, men...
Jag har i alla fall fått kontakt med en illustratör som gör bilder som man blir glad av och som får ens barnasinne att vakna till :) Och det är ju det jag vill med mina texter så...vi får se vad som händer...men det kan bli en "dream come true" <3

Har faktiskt skrivit rätt mycket sista tiden och det är ju en glädje i allt det jobbiga med att gå hemma...Skriva kan man ju både liggandes eller sittandes bekvämt tillbakalutad i fotölj :))

Melker är som sagt min stor tröst men han får ju inte så mycket motion med mig just nu,så han har haft lite överskottsenergi. Tur nog så var Lena och Milou och hälsade på igår ,och det var uppskattat - Melker och Milou busade runt i flera timmar
och sedan sov han hela kvällen (orkade knappt gå ut:)

Det var väl allt för i dag men...Önskar Er alla en riktigt Trevlig Valborg !! / Cathi

Why...

Is it so hard
to be honest.
Is it so hard
to show respect.

What makes a person
belive he´s got the right
to treat someone else bad.

The sad thing is that theres
always many people involved
and everybody gets hurt!

Animals treat their own
better than we do!

What makes it so hard ?