Tungt beslut...

Är ledig idag och började morgonen med att ta tag i det svåraste...ringde till Veterinären och bokade tid Torsdagen den 28e kl 15.00...Det är då som Moa ska få somna in.

Hur jobbigt det än är så är det ett steg mot att må bättre - det är så vi måste se det...Vetskapen om att det kanske måste bli så har funnits länge, egentligen började funderingarna redan förra sommaren då Moa bet grannen i fingret. Fram till dess fanns det hopp om att hennes rädsla för allt och alla skulle kunna bli bättre.Men efter den oprovocerade attacken mot Izzie förstod vi att det inte går mer...Den ev. omplaceringen har jag försökt vänja mig vid , mest för att Jenny trodde att det kunde vara möjligt för henne att ändra beteende hos en annan ägare...men i mitt hjärta tror jag att det snällaste mot Moa är att få somna in...Hon fyller i alla fall 6år i april och har svårt för att lita på främmande.

Hemma med mig ,Micke och Melker är hon underbar - men vi kan inte riskera att någon - kanske barnbarnen - råkar illa ut. Att ta sådana här beslut är så fruktansvärt svårt - det är svårt att se klart och objektivt när det gäller ens egen hund då det är så mycket känslor med... Moa har nog fått en extra stor bit av mitt hjärta just för att hon är som hon är och jag har lidit med henne då ingen ser hennes fina sida eftersom hon beter sig som hon gör bland främmande.
Så nu har vi en dryg vecka på oss tillsammans , vi får försöka ta vara på den och samtidigt mentalt försöka förbereda oss för det oundvikliga... / Cathi

Nytt år - gamla bekymmer...

Har firat jul och nyår med familjen och släkt och vänner...bara tagit det lugnt hemma och myst med barn och barnbarn. Tilda har hunnit fylla 2år så vi hade 2års kalas igår, den 2 Januari med massor av ballonger och mamma Jenny bakade en "Apatårta" som beställt. Tjocka släkten var och hyllade Tilda som verkligen trivdes som huvudattraktion!! Lillebror Theo fick hamna lite i skymundan och det var ej så konstigt då han inte gör mycket väsen av sig...Han kan ligga i vagnen och titta i taket och ändå trivas - förutom ibland då han låter lite och när man då kommer och pratar lite med han får man ett stort leende och man riktigt ser att han myser av uppmärksamheten. Morfar har varit lite mallig då flera tyckt att han liknar honom - och ibland ser han faktiskt ut som en liten farbror :)

Förutom allt mys så har det varit tungt sedan igår då vi på kvällen fick en" situation" då Moa attakerade Izzie ( hittills har det bara hänt med Molly) - orkar inte gå in på alla detaljer men det var en ny situation efter att fyrbenta varit i köket under dagen efter besök av många barn och annan fyrbent kompis...

Har ju kännt att jag varitlite på spänn innan jul då det är så spänt mellan Moa och Molly då och då - men med Izzie har det ju varit hur bra som helst...

Vi har pratat av och an i familjen och efter mycket prat och tårar så kommer Jenny att höra sig för om en ev. omplacering av Moa till en barnlös och lugn familj på landet där hon skulle få bli ensamhund...Det måste dock vara en med hundvana då hon har problem.
Det känns så fruktansvärt hårt och delar av mig har så svårt att acceptera det - känns som om det vore barmhärtigare att Moa fick somna in än att bli omplacerad i sin ålder, trots att jag vet hur svårt det var med Rumba - men jag vet inte....Jag har svårt att vara objektiv då Moa har en så stor plats i både mitt och Mickes hjärta- kanske just för att man kännt att då hon är som hon är mot främmande så får ingen se hennes fina sida...

Dessutom känns det tungt att Melker kommer att bli ensam , eftersom han och Moa trivs så bra tillsammans...

Att ha hund är underrbart - och fruktansvärt - det känns som om hjärtat ska brista när man måste ta sådana beslut!!
Men jag vet ju att det måste till ett svårt beslut - på det ena sätter eller det andra...

God Fortsättning på det nya året alla - hoppas den börjat trevligare hos Er.../ Cathi

Molly & Moa - vänner ibland...

Moa & Melker - bästa vänner