måndag 28 januari 2013

 In Life...

 In life...
there are ups and downs.
Sometimes life takes a turn
and takes you to new places.

 Challanges...
makes you grow
and in the end
it makes you stronger.

 Friends
along the way
some stay an some go
it hurts though you accept it.
In the end the real ones
will be there.

 As you grow older
you find it easier
to accept peoples differenses.
Just love them and accept
them as they are.
And also hope that those
who cares about you
can do the same...

 When you look back
at youre life..
The most important things
will be love...
 And also the knowledge
that you have been true
to youreself  and really
LIVED youre life...

söndag 27 januari 2013



Igår var det en händelserik dag. Det var dags för den årliga företagsgalan och i år var det extra kul eftersom jag var nominerad till " Årets Nyföretagare". Festen i år var i Kukkolaforsen. Var glad över nomineringen men trodde egentligen inte att jag skulle vinna då tex.  Eijas Villa Vital (som tar hand om pappa) och Per Innala med Bothnia båtutflykter också var i samma grupp....
Och man KAN ju inte tävla egentligen utan alla som startat företag borde fått samma uppskattning...
Men då dom började läsa upp juryns motivering så , oj vad glad jag blev!!
Det känns verkligen i hjärtat att så många helt osjälviskt och utan missunnsamhet varit så glada för min skull. 
Micke hade ju egentligen hockeyhelg i Luleå med Norrbottens Ishockeyförbund men han smet så han hann precis till middagen. Jag kom redan med 17.00 bussen med några av tjejerna i "Företagsam kvinna " gänget. Bastubussen kallades den ochn några badade men jag och Maria satt och myste vid brasan och smuttade på lite rött.
Det blev en trevlig minnesrik kväll.
Det var extra roligt att jag fick priset av Therese som blev förra årets Nyföretagare.  Vi träffades ju på ett så roligt sätt...
Då vi förra året satt på galan och hörde vilka dom nominerade var så sa jag till Micke:
-Tygern ,  vad är det?  Och då kikade Therese fram bakom mig och sa:  - Det är jag!
Tänk, då visste vi inte att vi skulle bli vänner...

Idag har jag bara myst... Varit och grattat Annsi och handlat med gubben och nyss blev jag bjuden på hemmagjord pizza.
Livet är rätt skönt... Det enda jag saknar är att jag inte kunde ringa Mamma och berätta om gårdagen. Pappa blev dock jätteglad. Han har ju alltid velat att jag ska öppna eget så jag är glad att han hann uppleva det. Kram.../ Cathi

torsdag 17 januari 2013

Kronans baksida..


I mitt förra inlägg berättade jag om mitt nya liv  - och nu tänkte jag berätta om baksidan...

Imorgon Fredagen 18/1 2013 blir Jenny färdig med sin utbildning och får titulera sig sjukgymnast.
Efter flera års pluggande och två pauser, då hon skänkt mig två underbara barnbarn, blir hon äntligen färdig och uppvaktas på eftermidagen och hela klassen med anhöriga har en fin middag imorgon kväll. Michael har åkt dit efter jobbet idag - men jag kan inte ha stängt och kan alltså inte vara med.
Det svider i hjärtat men samtidigt har jag vetat att det kan bli så här och valt att satsa på mitt i alla fall...
För det mesta har vi kunnat ordna så att jag varit med , tex. barnens födelsedagar mm... Men ibland så går det bara inte. Det kommer att dröja innan jag har råd att anställa någon så ledighet finns inte på ett bra tag. Annars är jag beredd på det och eftersom jag älskar mitt jobb och mår så bra så är det faktiskt helt ok men en sån här speciell gång så svider det...
Livet är helt enkelt både plus och minus ibland och det är väl så det ska vara... Kram/ Cathi

söndag 13 januari 2013



Nytt År - Spännande att se vad det har med sig...

2012 har varit ett så otroligt inehållsrikt år för mig.
Jobbade på Estolas Mode fram till den 14:e Mars. Det i sig var en erfarenhet för mig , att jobba i Finland och sälja kläder...När Kalle frågade mig om jag skulle komma och prova så gjorde han det vid exakt rätt tillfälle. Jag hade jobbat på samma ställe i över 21 år och hade ett tag känt att jag gav mer än jag fick.. Att det bara var arbetskamraterna som höll mig kvar. Det är nog så att om man varit väldigt länge på samma ställe så är det lätt hänt att man blir tagen för given och det är ej bra för självkänslan ..Det blev så tydligt för mig då jag i början av 2011 var till en Astrolog som direkt sa att jag sagt adjö till en 20års period av mitt liv och även bla. att jag känt att det jag gör ej är värdefullt och att det ej varit bra för mig att känna så...
Att hoppa på nya jobbet var ett sätt ut och även om det var trevligt jobb i sig så kände jag rätt snabbt att det ej var något för mig. Jag funderade väldigt mycket under året och i December sa jag till Kalle att jag tänker förverkliga min dröm - nu eller aldrig!! Bestämde mig att nästa sommar var det dags...
Tanken har väl funnits där ofta men det är ej lätt att börja konkurrera med ens gamla arbetsplats. Då jag och Lea slutade så hade jag inte haft såna tankar på länge , kände at det nog var för sent ...
Men då jag varit borta ungefär et halvår så började tankarna komma igen. Jag började förstå att det faktiskt är ok .

 Den 16:e Mars åkte jag och Michael till Stockholm och såg bla. Robert Gustavsson show på Cirkus innaan vi åkte vidare till Kanarieöarna och Playa del Ingles... Tommy och Lena flög från Luleå och vi fick en fin resa tillsammans där vi firade Mickes 50års dag.

Väl hemma blev det fullt upp för min del då jag hade bestämt att på min födelsedaag den 11 Maj skulle jag öppna dörrarna till min egen butik Cathis Make-Up & Parfym.
I Februari gick jag med i nätverket "Företagsam kvinna i Tornedalen" och det är det bästa jag gjort!
Det är ett gäng kvinnor i alla åldrar och brancher mellan Haparanda och Pajala. som har gett så otroligt mycket och vi träffas minst en gång i månaden och peppar varandra.  Jag har vuxit som  människa med dessa härliga kvinnor. Jag tänker mer positivt idag - positivitet smittar :)

Den  11 Maj 2012 öppnade jag dörarna till min egen butik och känslan var helt otrolig.( Jag har fått nypa mig flera gånger)  Trots att det är en tuff branch så bestämde jag mig för att satsa och jobba stenhårt för att få det att funka. Sakta men säkert ska jag bygga up min butik.  Det finns inga garantier och ledighet är bara att glömma men det är det bästa jag gjort. och jag är glad varje morgon  jag öppnar butiksdörren.
Har fått så otroligt varmt mottagande av Happisborna , jag tror att många är glada för att det händer något i "gamla Haparanda". Jag hoppas så - och jag tror faktiskt att vi kan få ett levande centrum igen med små butiker.  Jag tror att detta med att handla på nätet är lätt men är övertygad över att det kommer att bli så att man börjar förstå att om vi vill ha butiker så måste vi vara rädd om dom..

Nu har jag haft min första julförsäljning och det har varit fullt upp men med hjälp av min älskade systeryster och Jenny så gick det bra. Är så tacksam att så många har komit ihåg mig och köpt presentkort , både enskilda och företag.  Johan och Sebbe gjorde dessutom en superinsats och inventerade åt mig.
Den som ställt upp helt otroligt är Gubben min. Han tar det tyngsta lasset hemma och för de mesta har jag middagen klar då jag kommer hem. Han säger att det är hans tur att ställa upp nu och det är jag så otroligt tacksam för.
Tänk att sååå mycket kan hända under ett par år - mitt liv är helt förändrat... 
Det jag fortfarande ej gillar är bokföringen , men även där har jag lärt mig otroligt mycket.

Nu ser jag fram emot ett nytt år - och vem vet vad som finns bakom hörnet ;))

Kram Cathi