Tungt beslut...

Är ledig idag och började morgonen med att ta tag i det svåraste...ringde till Veterinären och bokade tid Torsdagen den 28e kl 15.00...Det är då som Moa ska få somna in.

Hur jobbigt det än är så är det ett steg mot att må bättre - det är så vi måste se det...Vetskapen om att det kanske måste bli så har funnits länge, egentligen började funderingarna redan förra sommaren då Moa bet grannen i fingret. Fram till dess fanns det hopp om att hennes rädsla för allt och alla skulle kunna bli bättre.Men efter den oprovocerade attacken mot Izzie förstod vi att det inte går mer...Den ev. omplaceringen har jag försökt vänja mig vid , mest för att Jenny trodde att det kunde vara möjligt för henne att ändra beteende hos en annan ägare...men i mitt hjärta tror jag att det snällaste mot Moa är att få somna in...Hon fyller i alla fall 6år i april och har svårt för att lita på främmande.

Hemma med mig ,Micke och Melker är hon underbar - men vi kan inte riskera att någon - kanske barnbarnen - råkar illa ut. Att ta sådana här beslut är så fruktansvärt svårt - det är svårt att se klart och objektivt när det gäller ens egen hund då det är så mycket känslor med... Moa har nog fått en extra stor bit av mitt hjärta just för att hon är som hon är och jag har lidit med henne då ingen ser hennes fina sida eftersom hon beter sig som hon gör bland främmande.
Så nu har vi en dryg vecka på oss tillsammans , vi får försöka ta vara på den och samtidigt mentalt försöka förbereda oss för det oundvikliga... / Cathi

Nytt år - gamla bekymmer...

Har firat jul och nyår med familjen och släkt och vänner...bara tagit det lugnt hemma och myst med barn och barnbarn. Tilda har hunnit fylla 2år så vi hade 2års kalas igår, den 2 Januari med massor av ballonger och mamma Jenny bakade en "Apatårta" som beställt. Tjocka släkten var och hyllade Tilda som verkligen trivdes som huvudattraktion!! Lillebror Theo fick hamna lite i skymundan och det var ej så konstigt då han inte gör mycket väsen av sig...Han kan ligga i vagnen och titta i taket och ändå trivas - förutom ibland då han låter lite och när man då kommer och pratar lite med han får man ett stort leende och man riktigt ser att han myser av uppmärksamheten. Morfar har varit lite mallig då flera tyckt att han liknar honom - och ibland ser han faktiskt ut som en liten farbror :)

Förutom allt mys så har det varit tungt sedan igår då vi på kvällen fick en" situation" då Moa attakerade Izzie ( hittills har det bara hänt med Molly) - orkar inte gå in på alla detaljer men det var en ny situation efter att fyrbenta varit i köket under dagen efter besök av många barn och annan fyrbent kompis...

Har ju kännt att jag varitlite på spänn innan jul då det är så spänt mellan Moa och Molly då och då - men med Izzie har det ju varit hur bra som helst...

Vi har pratat av och an i familjen och efter mycket prat och tårar så kommer Jenny att höra sig för om en ev. omplacering av Moa till en barnlös och lugn familj på landet där hon skulle få bli ensamhund...Det måste dock vara en med hundvana då hon har problem.
Det känns så fruktansvärt hårt och delar av mig har så svårt att acceptera det - känns som om det vore barmhärtigare att Moa fick somna in än att bli omplacerad i sin ålder, trots att jag vet hur svårt det var med Rumba - men jag vet inte....Jag har svårt att vara objektiv då Moa har en så stor plats i både mitt och Mickes hjärta- kanske just för att man kännt att då hon är som hon är mot främmande så får ingen se hennes fina sida...

Dessutom känns det tungt att Melker kommer att bli ensam , eftersom han och Moa trivs så bra tillsammans...

Att ha hund är underrbart - och fruktansvärt - det känns som om hjärtat ska brista när man måste ta sådana beslut!!
Men jag vet ju att det måste till ett svårt beslut - på det ena sätter eller det andra...

God Fortsättning på det nya året alla - hoppas den börjat trevligare hos Er.../ Cathi

Molly & Moa - vänner ibland...

Moa & Melker - bästa vänner

Äntligen julfint...

Har varit ledig Lör, Sön och idag (så efterlängtat) och har städat och ordnat hemma - gjort jul och fixat barnens(barnbarnens) rum m.m.

Och nu är det äntligen klart.

Moa och Melker trivs när jag "stökat" klart.

Nya soffan på plats - bordet kommer i veckan.

TV bänken på plats...

Lite juligt i köket...

Nu ska jag slappa i nya soffan...ha det bra...

SkyltSöndag på Jala...

Tomten( undertecknad) med Tomtegummorna Inger och Annika

Idag försökte vi sprida lite julkänsla på jobbet , och jag tror faktiskt attvi lyckades med det...Det var min absolut varmaste arbetsdag på jobbet under mina 20 år på Jala!! (Vi fick inte tag på en tomte så jag jobbade extra idag)

Många barn lämnade in sina önskelistor och även om man är så stor att man inte tror på tomten så tändes det nog lite julkänsla även i dom tuffaste killarna...Och det blev en del intressanta disskussioner med barnen. Klarade mig dock från kluriga utfrågningar som tex. namnen på renarna :)

Synd bara att man återigen blev besviken på arrangemangen på stan...Torget hade absolut ingenting!! Vårt vackra torg hade kunnat ha både skolklasser och föreningar som kunnat sprida julkänsla runt den fina granen. Kanske lite brasor , försäljning av ätbart och lotter el. basar m.m Hade inte behövt vara så märkvärdigt el kostsamt...

Man har pratat att centrum/gamla stan och torget ska leva och anställt Pr folk och samordnare - men INGET HÄNDER!!! HUR SVÅRT KAN DET VARA ???

Nåja vi hade i alla fall julkänsla inomhus idag...Trevlig väntan på julen till er alla...

Halloween på jobbet...

Som brukligt varje år förvandlas Jalas personal lagom till Halloween...vilket få många kunder att dra på munnen. (vilket också är meningen)

Lea , Annika , Jag och Anette

Jag som "Emo-Mommo"

Och så en bild på Inger som var ledig då vi tog gruppfoto

HAPPY HALLOWEEN TILL ER ALLA !

90års kalas på lunchen...

Sov som klubbad i egen säng inatt (kom hem efter en dryg vecka i Umeå igår) Det var riktigt mysigt att komma hem till varm bastu och färdiglagad mat efter bastun! (kändes som att Gubben min kanske hade saknat mig lite:)

Annars har man ju blandade känslor eftersom det har blivit svårare och svårare att säga hejdå i Umeå...Nu for Tilda till dagis - glad i hågen eftersom hon trivs så bra där - så jag fick kämpa med klumpen i halsen och se glad ut när jag kramade henne innan hon gick , medveten om att jag ej skulle vara kvar när hon kommer hem...Jag vet att jag inte borde klaga som har det så fint med barn och barnbarn ...men...önskar jag hade dom nära...JÄMT!!

Idag var det alltså jobb som vanligt , dock 10-17 dag men jag jobbade 9-18 och tog en 2tim lunch för att hinna till Hilja och gratta henne på 90års dagen.

Hon har ju alltid varit som en "extramormor" för mig...Min mormor dog när jag var 13 men Hilja var gift med min morbror Ossi tills han dog 1,5år innan Jenny föddes och jag har tillbringat de flesta av mina somrar i deras stuga i finska Vojakkala ( mittemot min mammas hemgård där min andra morbror bor) Hiljas barnbarn Virpi och jag har haft mycket roligt tillsammans då vi träffades i Vojakkala varje sommar.

Och när sedan morbror Ossi dog så var Hilja barnvakt åt Jenny första året då jag började jobba 9-13 varje dag på ICA Innala efter min mammaledighet.För oss var hon guld värd och hon själv ville ha något att göra för att orka gå vidare... Tänk att det är 23 år sedan!! (känns som några år...

Det var så kul att hennes dotter Sirpa och hennes man Lasse hade ordnat kalas för henne och att så många hade kommit för att gratta henne. Det är bara att hoppas att man själv är så pigg när man är 90år!

Grattis Hilja 90år

Innan jag slutar för idag så ska jag lägga in en bild på ett annat födelsedagsbarn - han blev 1år i går...

Grattis Melker 1år i går

Sorry Jenny - vet att du inte gillar min "punkar bild" på Melker och jag lovar att jag ska ta fina 1års bilder på honom i helgen :)

Nu lite mys i soffan med Moa och Melker (Gubben är på hockey - var sugen att gå själv också men nämntes inte lämna vovvarna när jag jobbat idag) Suss Gott på Er...

Vilken gåva...Mormor igen !

Har haft så fullt upp så jag inte har haft tid att uppdatera men...

Har varit här i Umeå sedan i Måndags då jag susade iväg eftersom Jenny hade värkar )vilket visade sig vara falskt alarm då värkarna avtog...

Kände att det var lika bra att stanna då hon i alla fall senast skulle sättas igång på Torsdag. Och Jenny sa att det är skönt att slippa tänka på hur det blir med Tilda tills jag hinner hit ( även om dom har turen att ha ett bra skyddsnät) Dessutom är det härligt att umgås med Tilda och få henne att tänka på annat nu när mamma och pappa har mycket omkring sig. Och man ser att hon älskar uppmärksamheten :)

Det blir mycket : -Mommi kom... Dessutom har jag försökt aktivera Molly och Izzie varje dag med promenader.Har nog varit en rolig syn då jag även varit ute med vagn och 2hundar samtidigt - och Izzie sliter som en galning!!

Efter att värkarna avtog på Mån ( och dom varit in och kollat att allt var bra) så har Jenny bara haft en molande värk och lite sammandragningar - och en massa värk av foglossningarna...

Nåja då kom Torsdag morgon och som avtalat ringde Jenny 07.30 och fick då veta att det blir uppskjutet till Fredag. Det blev jobbigt efter att dom laddat med sömn och förberedelser till Tors.

Fredag morgon skjutsade jag och Tilda dom till förlossningen ... Jenny sattes i dropp efter 11.00 nån gång och 17.14 föddes lilla Theo 54cm lång och han vägde 3985gram. Allt hade gått bra (trots att han hade navelsträngen två varv runt halsen) och det kändes skönt att andas ut efter lång väntan - även för mig - har haft " mommovärkar" och mommotankar om "allt som kan hända så nu känns det bra. Bara jag får se dom båda - Jenny har hart en sådan huvudvärk hela dagen så dom ska kolla det i kväll - man kan ha det efter förlossningslindring men narkosen har inte lyckats få till det som dom tydligen brukar kunna om det beror på det...Anton är kvar där så jag väntar på att få höra mer när han kommer.(pappor får inte sova där)

Theo har spytt fostervatten nägra gånger men mår bra och har sovit hela natten förutom matpaus. Eller som Anton sa : - Äter, sover ,skiter och fiser - så det är väl ett bra tecken :)
Annars påstår Anton att han ser precis ut som Tilda när hon föddes...Lika mycket hår också tydligen...

Vilken lycka och gåva det är att få uppleva det här att få bli mormor igen...Det går inte att beskriva lyckokänslan av att få älska och vara älskad av sitt barnbarn - det är så helt otrolig känsla...Tilda är specialist på att få mig att skratta och den här veckan har förlängt mitt liv med flera år...Ett exempel: Jag skulle klippa hennes naglar en kväll och det tog lite tid då jag var rädd att klippa för mycket...Så när hon började bli lite otålig så sa jag :- Jag är snart klar. Då sa hon varje gång jag tog tag om ett finger: -Är du klar? (med världens sötaste röst och finurlig min - och när jag skrattar så jag skakar och inte kan klippa så fortsätter hon fråga samma sak ett bra tag till ... Helt ortoligt att en tjej som inte fyllt 2år verkligen kan skoja som hon gör!!
Eller som när jag bytt på henne och hon på några minuter säger: - Bajs! Och jag säger: - Har du , mommo bytte ju nyss - får jag titta? Och hon säger med en spjuvermin: - Skoja mé Mommi...
Och nu kommer det en spjuver till :)

Nu ska vovvarna få mat och sen är det nog sovdags...Saknar dock Gubben , Moa och Melker

Natti, Natti...