söndag 3 januari 2010

Nytt år - gamla bekymmer...

Har firat jul och nyår med familjen och släkt och vänner...bara tagit det lugnt hemma och myst med barn och barnbarn. Tilda har hunnit fylla 2år så vi hade 2års kalas igår, den 2 Januari med massor av ballonger och mamma Jenny bakade en "Apatårta" som beställt. Tjocka släkten var och hyllade Tilda som verkligen trivdes som huvudattraktion!! Lillebror Theo fick hamna lite i skymundan och det var ej så konstigt då han inte gör mycket väsen av sig...Han kan ligga i vagnen och titta i taket och ändå trivas - förutom ibland då han låter lite och när man då kommer och pratar lite med han får man ett stort leende och man riktigt ser att han myser av uppmärksamheten. Morfar har varit lite mallig då flera tyckt att han liknar honom - och ibland ser han faktiskt ut som en liten farbror :)

Förutom allt mys så har det varit tungt sedan igår då vi på kvällen fick en" situation" då Moa attakerade Izzie ( hittills har det bara hänt med Molly) - orkar inte gå in på alla detaljer men det var en ny situation efter att fyrbenta varit i köket under dagen efter besök av många barn och annan fyrbent kompis...

Har ju kännt att jag varitlite på spänn innan jul då det är så spänt mellan Moa och Molly då och då - men med Izzie har det ju varit hur bra som helst...

Vi har pratat av och an i familjen och efter mycket prat och tårar så kommer Jenny att höra sig för om en ev. omplacering av Moa till en barnlös och lugn familj på landet där hon skulle få bli ensamhund...Det måste dock vara en med hundvana då hon har problem.
Det känns så fruktansvärt hårt och delar av mig har så svårt att acceptera det - känns som om det vore barmhärtigare att Moa fick somna in än att bli omplacerad i sin ålder, trots att jag vet hur svårt det var med Rumba - men jag vet inte....Jag har svårt att vara objektiv då Moa har en så stor plats i både mitt och Mickes hjärta- kanske just för att man kännt att då hon är som hon är mot främmande så får ingen se hennes fina sida...

Dessutom känns det tungt att Melker kommer att bli ensam , eftersom han och Moa trivs så bra tillsammans...

Att ha hund är underrbart - och fruktansvärt - det känns som om hjärtat ska brista när man måste ta sådana beslut!!
Men jag vet ju att det måste till ett svårt beslut - på det ena sätter eller det andra...

God Fortsättning på det nya året alla - hoppas den börjat trevligare hos Er.../ Cathi


Molly & Moa - vänner ibland...



Moa & Melker - bästa vänner






3 kommentarer:

Anonym sa...

Voi harmi Cathi tuo mitä on sattunut... :( Se vain on niin hankalaa tuommosia päätöksiä ottaa...
Moa on jo kauan sitten näyttänyt merkkejä siitä , että ottaa ittelleen johtajan roolin talossa , vaikka ei oikeasti pysty siihen :(
En tiedä, mutta musta Moa tarvii selvemmän johtajan , ettei sen tarvi kyseinalaistaa sitä , että pitääkö sen johtaa laumaa.
Voin pahoin kanssasi tapahtuneesta , että tippa on tulla silmään :(
Iso hali !

Mallu J sa...

Ojdå! Hoppas det gick bra och Izzie blev inte skadat. Jag kan förstå att efter en sån livlig dag med många besök så hundarna blir stressade och kan avreagera på olika sätt =( Det gr mina hundar oxå, har dom mycket i sovrummet när det är mycket besök så behöver dom inte "hålla koll" på folk. Men när Moa fungerar bra med Melker så varför ska ni då omplacera henne? Hon har ju svårt för främmande och svårt att bygga upp förtroende för folk om jag har fattat henne rätt. Det brukar alltid vara lättare att ha hane & tik tillsammans men såklart inte alltid. vet ju hur jobbigt det är när hundarna ryker ihop och försöker undvika situationen då det blir för "het" för dom. Speciellt när man har små barn hemma, det gäller att försöka ligga ett steg före och försöka undvika alla onödiga situationer, då det finns risk för fajt. Jag har ju mycket hundarna bakom grindar om jag vill slippa tänka att dom snurrar runt hela tiden. Då kan alla koppla av.
Men hoppas allt löser sig till det bästa, men ta inte för hastiga beslut. Det är ju aldrig lätt när det gäller hundar, tyvärr. Dom ger ju så mycket glädje men tyvärr en del tårar oxå ibland. Kramar!!

Cathi sa...

När jag fått tänka igenom allt det här så förstår jag att en omplacering KAN vara en lösning för Moa - trots att jag alltid ogillat omplacering av äldre hund... Problemet med Moa och andra hundar går att undvika men jag kan inte chansa att det skulle kunna hända nå´t med barnbarnen! Jag litar inte på Moa när det gäller barn (även om hon är försiktig med Tilda nu) och hon är rädd för barn och blir stressad av snabba rörelser och plötsliga ljud...Hon är helt underbar , tillgiven och snäll med oss när vi är hemma på två och med Melker men jag KAN inte chansa...Och nu går hon oprovocerat på Izzie också - det är som att hon inte förstår "hundspråk".Med sorg i hjärtat måste jag vara osjälvisk och konstatera att hon kanske blir lycklig hos ett par med hundvana och utan barn...Känner att det varit så svårt att acceptera att jag kört huvudet i sanden och skjutit upp det...Det är så svårt att vara objektiv när det gäller egen hund :(